JJ - vi glömmer dig aldrig.

Titel: The Galaxy Invader

År: 1985

Land: USA

Genre: Familjedrama/Scifi

Publik: Andreas, Daniel

Handling: När en tyrannisk alkoholiserad familjefar jagar efter sin dotter med hagelgevär i skogen så stöter han på en rymdvarelse. Han skjuter varelsen som flyr in i skogen. Efter sig lämnar varelsen ett äggliknande föremål som alkisfarsan tar med sig hem. Storkovan väntar runt hörnet! Han kontaktar småstadens lokale fixare som tydligen känner en snubbe som är intresserad av att erhålla en rymdvarelse. Sagt och gjort! Här ska jagas rymdvarelse i skogen! En handfull druckna män ger sig ut i skogen. Vissa blir nermejade av rymdisen, men till slut fångas rymdisen. Dock så bevittnas det hela av UFO-fantasten, läraren tillika förmodade sexualförbrytaren Dr Tracy och hans elev tillika förmodade kärleksintresse, David. Samtidigt utvecklar sig familjedramat mellan alkisfarsan och hans familj till en uppgörelse där rymdisen spelar en central roll.

Minnesvärda scener: Visst förstod vi att det här skulle bli en bra film redan när det svajiga soundtracket satt igång men ingenting kunde förbereda oss för JJ. I början av filmen sitter en samling människor och äter frukost. Vi förstod snabbt att det rörde sig om en mor, en far och deras två döttrar. Men vem var den gamle mannen som gjorde dem sällskap? En farbror, morbror eller en god vän till familjen? Det var med chock och förtjusning som vi insåg att denne gamle man skulle föreställa sonen i familjen. JJ var hans namn och det är världshistoriens bäst castade roll. JJ verkar vara ungefär 5-10 år yngre än sin far. Han har betydligt sämre hållning samt generellt sett i sämre skick. Dessutom får man intrycket av att skådisen som porträtterar JJ inte förstår att han är med i en film, han är frånvarande och ser frågande ut om vart annat. Alla scener han är med i är magiska. Exempel: JJ tar mod till sig och slår till sin elaka far. Det är som att se en gammal fjälltall röra sig i en mild bris. Han lutar sig framåt med armen rakt ut i en krokig båge och välter förbi sin far som låtsas ta en riktig smäll. 

Men JJ är inte den enda som bjuder på minnesvärda ögonblick. Frank är fixarkillen som ska fånga rymdisen. Han är också grabben som inte kan hålla saliven i munnen. I en av sina första scener så hukar han sig ner rökandes på en cigarr. Ur munnen rinner då en stor mängd saliv rakt ner på marken framför hans fötter. Vi snackar deciliter. Ingen omkring honom reagerar vilket är väldigt proffsigt. Omtagningar kan ju kosta en slant och ja, vad gör en halvliter saliv på marken när resten av scenen sitter som ett spett? Rymdvarelsen då? Helt OK. Ser lite ruggig ut men saknar finmotorik. I en scen ska han plocka upp sitt rymdägg från marken och missar det. Andra försöket gick bra.

Minnesvärda citat: Inför den stora jakten på rymdvarelsen sägs följande:

”What we're gonna hunt is a creature that aint a human!”

Omdöme: Denna film sällar sig till de få filmer på denna blogg där vi pausade filmen för att en i publiken skulle hämta ett glas vatten. Normalt sätt låter vi filmen rulla och de som sitter kvar får hålla koll. Allt för att få det hela undanstökat så fort som möjligt. Men icke när det kommet till The Galaxy Invader! Skådespelarna är helt värdelösa och storyn fnattar fram och tillbaka med fokus på vem som råkar ha rymdägget för tillfället. Men kronan på verket är trots allt JJ. Denna gigant som när alla andra i en scen är uppjagade mest står och undrar vad (eventuellt var) klockan är. Utan JJ hade filmen varit bra men han lyfter upp den på sina krumma axlar och gör den till ett monument.

Visste du att: Skådisen som porträtterar JJ har en lång filmkarriär med filmer som The Adventures of the Action Hunters och Sleepy Hollow High i bagaget.

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/geK_EvPFzao" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Sugen? Här har du hela spektaklet i bredbild:

http://archive.org/details/GalaxyInvader

Plugots som hatar Fraus (Män som hatar kvinnor)

Titel: America 3000

År: 1986

Land: USA

Genre: Postapokalypisk Action

Publik: Daniel, Andreas, Johanna

Handling: Ett kärnvapenkrig har kastat mänsligheten tillbaka till stenåldern. Herrarna som tryckte på de röda knapparna verkar ha gjort ett grundligt jobb, för kvar finns endast en stam på cirka trettio personer i hela världen. Som om inte det vore nog så hatar numera män och kvinnor varandra. Kvinnorna lyckades vid något tillfälle under denna hatiska konflikt få till en riktig pungspark, för nu är männen kuvade som hundar. De duger bara till tre saker: Machos (arbetare), Toys (kastrerade underhållare) samt Seeders (sexslavar). Men trots att byn är omgärdad av en halv meter hög lermur, lyckas två slavar (den ene av dem heter Korvis) fly. De lever sedermera sina liv som herrelösa jyckar och letar sopor efter matreseter.

Men så en dag blir de två herrarna uttråkade och beslutar sig därför att befria alla män. Detta leder till ett krig mellan män och kvinnor. Vem ska slutligen härska?

Minnesvärda scener: I filmens början ser man hur kvinnorna har fångat in ett gäng män (varav en av dem är en ung, smutsig Korvis.) Männen är bakbundna och släpar sig mödosamt fram samtidigt som kvinnorna piskar dem blodiga och sparkar på de som faller. Detta låter väl förfärligt? Det såg inte alls speciellt mysigt ut för alla de förvridna och plågade mansansikterna som passerade kamera-linsen, MEN till detta valde filmskaparna att lägga på glamrock som fick en att tänka en kärlekscen ur Baywatch.

Hjälten Korvis blir skjuten i bröstet av ett armborst och faller ner i ett hål som visar sig vara en kärnvapenbunker. Efter lite tokiga missförstånd (varav ett då han råkar knäppa på en stereo med skränig hårdrocksmusik!!!!) hittar han en laserkulspruta. Nu kan man tycka att för en man som luktar på en monitor, borde högteknologiskt avancerade vapen vara utom räckhåll för hans begränsade intellekt och erfarenhet. Nej. Tack vare att när Korvis tidigare rotat i en resväska, hittade han en pekbok och kunde på så sätt lära sig att läsa. Och eftersom den amerikaska armén lämnade en liten "lär-dig-skjuta-med-laserpistol-folder" på geväret så tog det inte många sekunder innan Korvis var mästerskytt. Med sitt nyunna vapen så skjuter han raskt upp en pansardörr som enbart gick att öppna med kodlås. Smart drag att inreda det intillliggande rummet med pansarbrytande laservapen.

Som en sista minnesvärd scen kan nämnas att några håriga grottmän ska överfalla en kvinno-karavan. De vill komma åt maten i vagnarna. Överfallet går sådär. Rätt många grottmän dör men vissa tar sig fram till maten. Men man kan då fråga sig varför grottmannen tar en korg med vitlök istället för en korg med saftig frukt?

Minnesvärda citat: I ett spastiskt raserianfall utbrast filmiveckan-Daniel plötsligt: "Jävla kukrulle! Jag åldras och dör! Du kan citera mig på det, Andreas!"

Omdöme: "Säck med skit" ett ett uttryck som filmiveckan sällan slänger sig med, men det är precis vad som serveras på tallriken. När vi såg trailern för America 3000 så lovades nittio minuter action i en snygg förpackning. Vi trodde inte det var sant, och det var det inte heller. Det var rakt igenom lögn. Handlingen var ointressant och skådisarna envisades med att prata någon form av futuristiskt bebis-språk i tid och otid, som bara irriterade. Och för att ytterligare späda på förvirringen så använde de sig av voice over. Problemtet var bara det att voice overn växlade mellan flera olika personer, så man visste aldrig vem som tyckte vad.

Filmen var som en enda stor sandlåda fylld med snoriga ungar som kastar sandkakor på varandra. Och det är illa ställt om en films bästa scen är då en flinskallig apa jonglerar med en dödskalle. Vi på redaktionen kände oss som två livstidsdömda fångar som hoppades på att bli benådade, men kände ändå att så aldrig skulle ske. Den här filmen borde gjort Titanic sällskap ner i djupet.

Det enda som egentligen var lite underhållande var att bildkvaliteten på vår DVD var usel. Detta medförde att bilden ibland ballade ur. Det hände vid slutscenen då den snygga tjejen med puff-hår vinkade farväl. Det var säkert menat som något vackert, men hennes händer såg uppsvällda ut som dasslock. I övrigt var filmen en katastrof.

Visste du att: Korvis, eller Chuck Wagner, som han egentligen heter, är en hjälte på riktigt! När BP råkade klanta sig 2010 och orsakade den kända oljekatastrofen i havet, kastade Korvis på sig hjältemanteln och gav sig ner till stranden. Väl där skylde han några lokala sköldpaddor med sin kropp som sköld. Ungefär.

Påskharen blockerar bloggen.

Denna vecka blir det ingen recension på bloggen. Anledningen till detta är farbror Påskhare. Men nästa vecka fortsätter allt som om ingenting har hänt. Vi önskar att vi kunde lova en kompensation med en dubbelt så fräsig recension för den uteblivna, men så blir antagligen inte fallet. Tror det kommer bli nåt om nån oinspirerad rymdfilm, eller om nån kärlekskrank varulv. Minns inte. Nåt blir det.

Men om ni ändå fyller magsäckarna med födoämnen, kan ni ju lika gärna smälta maten framför skärmen och återuppleva någon av våra gamla recensioner. Den här kanske? Eller den här? Eller vad sägs om denna?

På återseende

//Filmiveckan-redaktionen.

PS: För den riktigt hängivna läsaren så har vi lagt in ett medvetet fel i en av våra recensioner. Om du hittar felet och mailar oss på filmiveckan@gmail.com så kanske det kommer ett pris i posten … DS.

Äntligen: Mer väloljade muskler! Mumma!

Titel: Yor, the Hunter from the Future

År: 1983

Land: Italien

Genre: Fantasy/Sci Fi

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Yor är namnet på en ung man med ett höftskynke som blottar det vita arslet varje gång han hoppar. Han är en ovanligt optimistiskt lagd, med tanke på att han lever alla dagar i veckan helt isolerad på en kulle. Filmen startar med att han planlöst hoppar runt i sina pälsskor på de kantiga klippavsatserna. Med vinden som blåser på hans nakna skinkhalvor verkar det inte finnas ett bekymmer i världen. Några hopp, hopp, hopp längre ner kommer han till botten av kullen, och döm av hans förvåning när han upptäcker en helt ny civilisation av välkomnande individer! (Det kan tyckas konstigt att Yor inte gjort sig besväret att ta sig ner för kullen tidigare under sitt dryga 35-åriga liv, men det är inte konstigt, så vi släpper den detaljen.) Men knappt hinner Yor klia sig på sitt nakna arsle innan YTTERLIGARE en civilisation dyker upp från bakom en buske. Men de här herrarna är både pälsigare, blåare och betydligt elakare. De slår ihjäl alla män, bränner ner byn och stjäl kvinnorna. Men Yor har redan hunnit bli handlöst förälskad i en ung by-dam vid namn Kana, och för att imponera på henne beslutar han sig för att viga sitt liv åt att ställa allt tillrätta. Detta leder sinom tid till att ytterligare två civilisationer upptäcks (varav en är den högteknologiska, och mycket blonda, civilisation som Yor egentligen kommer ifrån).

Minnesvärda scener: Ganska tidigt i filmen blir det våldsamt. Som det nämndes ovan, blir en by anfallen av väldigt pälsiga människor med blåa ansikten. De är så pass luddiga att man kan tro att de karvat ur en hel gorilla och sedan trätt på sig den som en one-piece. Men trots det otympliga, extra lagret med gorilla så är de ena jävlar på att välta fruktkorgar och bränna saker. Byn har inte en chans. Och vad gör Yor mitt i detta brinnande inferno? Jo, han säger åt en åldrande man att kämpa på, sen tar den enda återstående kvinnan i byn och går och lägger sig.

Några scener senare når de slutligen de elaka gorilla-männens grotta. De kikar in och ser de fångade kvinnorna bli ganska meningslöst jagade runt, runt, runt på en liten sandplan. Yor måste rädda dem! Men istället för att klättra ner för klipporna väljer Yor ett annat, mindre obeprövat knep. Han skjuter ihjäl en enorm fågel, flår den och konstruerar ett glidflygplan av dess vingar och kropp. Sedan seglar han ner och levererar några sköna sparkar på skurkarnas käkben. Han avslutar sin raid med att peta loss en pinne och på så sätt får en damm att brisera. Alla skurkar drunknar. Frågan vi alla ställer oss är: varför dämmer man upp en grotta, istället för att ta en som inte fylls med vatten?

Minnesvärda citat: Filmen startar och intromusiken dundrar igång med den fantastiska texten:

"Yor's World, he's the man! Yor's World, he's the man! [Yor's World!]
Lost in the world of past, in the echo of ancient blast. [Yor's World!]
There is a man of future, a man of mystery. [Yor's World!]
No tribe to lead the way, in his search for a yesterday. [Yor's World!]
Misty illusions hiding, his famous destiny. [Yor's World!]

Yor, the touch of fire. Yor the proud and free desire.
He never sees the sun, he's always on the run, him and his days are gone.
They say he will go on, his search goes on and on.
Yor's World! He's forsaken the name! Yor's World! And the world was like fire!

He's gonna make all the wild things look tame tonight, in his fight!
Yor's World, he's the man! Yor's World, he's the man!

Yor's World! He's forsaken the name! Yor's World! And the world was like fire!
Yor's World! On the sun there's a soul(???)! Yor's World! And the world was like fire!
Yor's World! He's forsaken the name! Yor's World! And the world was like fire!

Omdöme: Det roligaste med denna film är den ständigt återkommande ambitionen att påpeka vikten av att vara blond. Om du är blond är du bra. Är du svarthårig är du ond. Det hela andas fyrtiotal. Och Yor är superblond. Men någonstans har det blivit problem. Vi vet inte om det beror på sminkösen eller regissören, men det är någonting med Yor som inte fyller profilen übermensch. Visst, han är vältränad, men trots enorma bröstmuskler och tvättbrädan har han ändå kroppshållning som en ostbåge. Han är korkad som ett vällagrat vin och envisas med att ha ett höftskynke som inte fyller sin funktion. Det skulle vara skoj att se honom stå där med sitt hö-hår i Hitlers SS-kö. hoppande upp och ner av förväntan.

Men filmen håller ändå inte måttet. Det finns ingen berättarglädje utan man bara kastar in den ena förvirrade skurken efter den andra i Yors väg. Och Yor gör samma sak med varje bov, spöar dem. Och det som stör oss mest är att om de hade lagt lite mer krut i durken, kanske filmraketen hade kunnat lyft till himlen. Det dyker nämligen upp både monster, rymdskepp, sand-mumier och robotar. Det kikar till och med fram en utter, sminkad som en liten dinosaurie. Men alla verkar mest vilja gå i pension, så istället för en riktig raket-rykare får vi en liten kinapuff som fräser försiktigt i nittio långdragna minuter.

Visste du att: Den här filmen nådde till topp tio på ”American Box Office”. Det kan tyckas förvirrande, men då ska vi ha i åtanke att Transformers: Dark of the Moon från 2011 också blev en hejdundrande publiksuccé. Summa summarum: folk var idioter då, och är det fortfarande.