År: 1985
Land: USA
Genre: Familjedrama/Scifi
Publik: Andreas,
Daniel
Handling: När en tyrannisk alkoholiserad familjefar jagar efter sin dotter med hagelgevär i skogen så stöter han på en rymdvarelse. Han skjuter varelsen som flyr in i skogen. Efter sig lämnar varelsen ett äggliknande föremål som alkisfarsan tar med sig hem. Storkovan väntar runt hörnet! Han kontaktar småstadens lokale fixare som tydligen känner en snubbe som är intresserad av att erhålla en rymdvarelse. Sagt och gjort! Här ska jagas rymdvarelse i skogen! En handfull druckna män ger sig ut i skogen. Vissa blir nermejade av rymdisen, men till slut fångas rymdisen. Dock så bevittnas det hela av UFO-fantasten, läraren tillika förmodade sexualförbrytaren Dr Tracy och hans elev tillika förmodade kärleksintresse, David. Samtidigt utvecklar sig familjedramat mellan alkisfarsan och hans familj till en uppgörelse där rymdisen spelar en central roll.
Minnesvärda
scener: Visst
förstod vi att det här skulle bli en bra film redan när det
svajiga soundtracket satt igång men ingenting kunde förbereda oss
för JJ. I början av filmen sitter en samling människor och äter
frukost. Vi förstod snabbt att det rörde sig om en mor, en far och
deras två döttrar. Men vem var den gamle mannen som gjorde dem
sällskap? En farbror, morbror eller en god vän till familjen? Det
var med chock och förtjusning som vi insåg att denne gamle man
skulle föreställa sonen i familjen. JJ var hans namn och det är
världshistoriens bäst castade roll. JJ verkar vara ungefär 5-10 år
yngre än sin far. Han har betydligt sämre hållning samt generellt
sett i sämre skick. Dessutom får man intrycket av att skådisen som
porträtterar JJ inte förstår att han är med i en film, han är
frånvarande och ser frågande ut om vart annat. Alla scener han är
med i är magiska. Exempel: JJ tar mod till sig och slår till sin
elaka far. Det är som att se en gammal fjälltall röra sig i en
mild bris. Han lutar sig framåt med armen rakt ut i en krokig båge
och välter förbi sin far som låtsas ta en riktig smäll.
Men
JJ är inte den enda som bjuder på minnesvärda ögonblick. Frank är
fixarkillen som ska fånga rymdisen. Han är också grabben som inte
kan hålla saliven i munnen. I en av sina första scener så hukar
han sig ner rökandes på en cigarr. Ur munnen rinner då en stor
mängd saliv rakt ner på marken framför hans fötter. Vi snackar
deciliter. Ingen omkring honom reagerar vilket är väldigt
proffsigt. Omtagningar kan ju kosta en slant och ja, vad gör en
halvliter saliv på marken när resten av scenen sitter som ett
spett? Rymdvarelsen då? Helt OK. Ser lite ruggig ut men saknar
finmotorik. I en scen ska han plocka upp sitt rymdägg från marken
och missar det. Andra försöket gick bra.
Minnesvärda
citat: Inför den stora jakten på rymdvarelsen sägs
följande:
”What
we're gonna hunt is a creature that aint a human!”
Omdöme: Denna
film sällar sig till de få filmer på denna blogg där vi pausade
filmen för att en i publiken skulle hämta ett glas vatten. Normalt
sätt låter vi filmen rulla och de som sitter kvar får hålla koll.
Allt för att få det hela undanstökat så fort som möjligt. Men
icke när det kommet till The
Galaxy Invader! Skådespelarna
är helt värdelösa och storyn fnattar fram och tillbaka med fokus
på vem som råkar ha rymdägget för tillfället. Men kronan på
verket är trots allt JJ. Denna gigant som när alla andra i en scen
är uppjagade mest står och undrar vad (eventuellt var) klockan är.
Utan JJ hade filmen varit bra men han lyfter upp den på sina krumma
axlar och gör den till ett monument.
Visste
du att: Skådisen
som porträtterar JJ har en lång filmkarriär med filmer som The
Adventures of the Action Hunters och Sleepy
Hollow High i
bagaget.
<iframe
width="420" height="315"
src="http://www.youtube.com/embed/geK_EvPFzao"
frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Sugen?
Här har du hela spektaklet i bredbild:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar