När den arga på pojken blir till en arg man ...

Titel: The Sword & The Sorcerer

År: 1982

Land: USA

Genre: Knights-in-armor

Publik: Daniel, Andreas, Professor Plüng

Handling: Filmen utspelar sig under den tid då tiden var ung. Kung Cromwell är en girig man som inte nöjer sig med det kungadöme han redan har, utan vill ha mer, han vill ha allt. Han tar hjälp av en trollpacka för att väcka liv i demonen Xusia av Delos. Han vet att med demonens hjälp kan han ta över alla kungarikena i hela världen. Xusia gnider sömndrucket sina slemmiga, långa demonfingrar i ögonen. Han är morgonsur, men det byts ut mot ett leende då han blir lovad rikedom i överflöd om han hjälper till.

Allt går enligt planerna och kungarikena faller som dominobrickor. Slutligen når ondskan det sista kungariket, Ehdan där Kung Richard och hans fru avrättas inför ögonen på den unge Talon. Trots svåra odds lyckas Talon fly undan och hålla sig gömd. Kung Cromwell är nu superkungen och inte nog med det, istället för att belöna den hjälpsamme demonen Xusia, placerar han istället ett svärd igenom dennes mage. Men Xusia lyckas slänga sig ner för ett berg. Vad som sedan händer med honom får man aldrig veta, eller?

Många år senare är världen slagen i bojor och kaos under den nya kungens ondskefulla regim. Allt är hopplöst. Men på en klippavsats i horisonten kliver en välbyggd, pälsklädd man ut. De där blåa ögonen känns igen … De påminner om någon … Kan det vara.... den förlorade sonen Talon? Omöjligt! Eller …? Bakom mannen står ett följe av legoknektar med sammanbitna miner. Något är på gång. Det känns i luften.

Minnesvärda scener: En scen som är mycket märklig är då en kvinna blir antastad av vakter i en gränd. Situationen ser riktigt illa ut för henne. De slänger ner henne i backen och en av vakterna lossar på sitt skärp. Hjälten Talon dyker upp och räddar dagen genom att likvidera angriparna med samma köttstycke han lunchar på. Kvinnan omfamnar sin räddare som förklarar för henne att hon nu är i trygga händer och inget mer hemskt kommer hända henne. Är det inte då både osmakligt och taktlöst att minuterna senare, då Talon bjuder den traumatiserade kvinnan på middag, väljer att dra sex-vitsar och samtidigt dunka sitt skrev mot undersidan av middagsbordet? Vi tycker i alla fall det.

Senare under filmen står Talon faspikad på ett kors inför ett helt hov av ondsinta män med vinflaskor. Han kan inte röra sig ur fläcken. Männen skrattar berusat och hånfullt åt Talons situation där han står i trasor, fastnaglad och förnedrad. Föga anar de onda männen att deras då så fräcka kostymer i glänsande tyg, korta mantlar, barbröstade deg-kroppar och pott-frillor tjugo år senare kanske inte framstår som fullt så lika respektingivande.

Minnesvärda citat: En av de goda rebellerna sitter fängslad i en mörk och fuktig håla. Vakten öppnar den tjocka trädörren och börjar stega ner mot honom. Rebellen säger följande: ”What´s on you mind, potato head?”

Omdöme: Inom loppet av tio minuter presenteras vi för karaktärerna:Xusia, Kung Richard, Talon (både som barn och ung man), Alana, Mikah, Machelli, Cromwell, Rodrigo, Verdugo, Malia, Elisabeth, Craccus, Malcom, Darius, Mogullen, Morgan, Quade, Ban Urlu, Eric, Thogan, Ninshu och Kung Leonidas. Av dessa bär åttio procent likadana pottfrisyrs-peruker och ser ut som beniga blandmissbrukare. De resterande tjugo procenten bär heltäckande hjälm och likadana rustningar. Det blir väldigt förvirrat, så pass att den annars så tålmodige gästprofessorn Spüng la ifrån sig sin gåspenna och anteckningsblock i läder och bara skakade missnöjt på huvudet.

Men det var håll igång ifrån minut nummer ett och filmen bjöd bland annat på en svärdsklinga med TRE blad varav två kunde skjutas iväg som raketer. Det förekom även otaliga jaktscener i trånga gränder mellan gråa frigolit-väggar,. Och som det sig bör i en barbarfilm så tryckte regissören Albert Pyun, ungefär fyrtio minuter in i filmen, på tutt-knappen och vår hjälte ramlade in i ett harem fullproppat av villiga damer. Det som dock förvånade oss är hur man har valt att prioritera action i denna film. Visst är det en hel del jakt och dylikt men de utlovade slagen infinner sig aldrig. Det är trots allt en mängd kungadömen som ska invaderas och falla, men var enda gång som det diskuteras att ett nytt kungadöme ska krossas så väljer man att istället för att visa slaget ett kamera-svep över slagfältet EFTER striden. Detta sker gång på gång. Man skulle kunna tro att det fanns en producent i kulissen som skakade på huvudet och satt ett hänglås på plånboken.. Men så i slutet av filmen, då vi närmar oss upplösningen, så öppnar regissören varenda tillgänglig damm-lucka och det bara forsar in en ändlös tsunamivåg av soldater och svärd i slottets trånga festsal. Det blir så trångt med hjältar, bovar, statister och vapen under slutstriden att det blir svårt att urskilja om de slåss eller hånglar.

Även dialogen var förvånansvärt bra men dessvärre spelar det ingen roll hur övertygande en ordväxling är om den som yttrar orden ser ut som en blandning av en schimpans och Abraham Lincoln. Det blir liksom svårt att fokusera på visdomens ord när personerna som yttrar dem bär hår så krulligt att man bara vill vända upp och ner på dem och moppa sin lägenhet.

Professorns kommentarer: Han somnade.

Visste du att: Regissören Albert Pyun även gjort filmen Nemesis. Det är den trettiosjätte mest framgångsrika cyborg/robot/android-filmen genom tiderna.

Nakenchock i öknen!

Titel: The Warrior and the Sorceress

År: 1984

Land: USA - Argentina

Genre: Sword & Sorcery

Publik: Andreas, Daniel, Professor Plüng

Handling: En by mitt i ett öde landskap härjas av två skurkgäng som försöker ta kontrollen över den enda vattenbrunnen som finns där. Ena gänget ser ut som bandyspelare och leds av den kallhamrade Zeg. Det andra gänget styrs av en tjocksmock vid namn Bal Caz och hans ödlekompis. Zeg har dock ett trumfkort; trollkvinnan Naja som besitter kunskapen att smida ett mäktigt svärd (vars mäktiga namn tyvärr försvann i någon av högarna av anteckningar här på Film i Veckans kontor). Naja vägrar att hjälpa Zeg trots hans tendens att örfila henne då och då. Till denna krutdurk kommer den ensamme mörklädde hjälten Kain. Kain inser att i denna by kan man spela Allan. Genom att konsekvent ljuga för alla så tillskansar sig Kain massor av guld samt det där mäktiga svärdet som Naja kunde ordna fram. Sen blir det slutstrid med ödlemän, gimps och hela fadderullan!

 

 

Minnesvärda scener: Kain föser i början av filmen undan Zegs bandyspelare från brunnen och lokalbefolkningen stormar ut för att dricka. Det blir spontant party och fyra lättklädda damer lyfts upp på brunnskanten för att dansa slampigt. Allt inom loppet av två sekunder. En annan scen som också innehåller tämligen mycket naket är på ett party som Zeg anordnar till Kains ära. Där dyker en dansös upp och håll i hatten: Hon har inte bara ett bröst, inte två...inte heller tre; utan fyra bröst! Mycket exotiskt. Sen kommer en orm ut ur hennes mage och biter Kain. Det hela var ett listig drag från Zeg för att komma åt Kain. Man kan tycka att det hade varit enklare att förgifta Kains ärtsoppa men sak samma; Kain åkte på en massa däng. Vi måste också passa på att nämna Burgo som är en ödleman tillika slavhandlare. Man skulle kunna likna Burgo vid ödlemännens svar på Lasse Kronér. Han är jätteglad hela tiden, skrattar och bjuder på sig själv. Han förgyller rutan var gång han tillåts vara med.

 

 

Minnesvärda citat: Kain tömmer brunnen på vatten och Zeg upptäcker detta. En halv sekund efter att det upptäckts att vattnet har sinat utspelar sig följande replikskifte:

Soldat (lite halvslött): "Water, water."

Zeg: "Quiet! No one will die!"

 

 

Omdöme: Inte det bästa genren har att erbjuda. Tyvärr vräker regissören enbart på med nakna tjejer men missar så mycket annat. Bataljerna är väldigt dåligt koreograferade och det duttas mest istället för rejäla hugg som lemlästar med kaskader av blod som följd. Hjälten har högt hårfäste kombinerat med tunt hår som rör sig som benen på en död spindel i ett glas vatten. En hjälte i sådana här filmer ska ha en frodig hockeyfrilla annars tappar man all trovärdighet. Dessutom led filmen av ett knivigt problem: Den lilla byn man valt att filma i är alldeles för liten, typ 12 kvm. Det blir alltid trångt och konstigt när många skådisar trycks ihop på alldeles för liten yta. Ärkefienderna Zeg och tjocksmocken Bal Caz bor bredvid varandra med en liten innergård mellan sig samt med bybor som desperat klänger efter fotfäste längs murarna. David Carradine, som spelar Kain, verkar dessutom fått för sig en massa tok under inspelningen. Dels så talar han sakta och lite sluddrigt vilket fick oss att tro att Kain eventuellt fick en stroke under sin ökenvandring. Sen när han går genom öknen i början av filmen så går han väldigt märkligt. Det påminde om hur ett barn går när de ska låtsas vara jättestora; sakta med stora kliv och märkliga axelrörselser. När han väl är framme i byn så går han normalt men i slutet så vandrar han ut genom byn igen likt en stor liten pojke.

 

 

Proffessor Plüngs kommentarer: "Ganska dålig faktiskt. Bäst är hjältens frilla och att alla vill göra affärer med honom trots att han är helt opålitlig."

Visste du att: Filmpostern till denna film överdriver både David Carradine's fysik och hårvolym. Notera också antalet bröst på den väna kvinnan vid hans fötter.

Tjejer med svärd!?

Titel: Sorceress

År: 1982

Land: USA

Genre: Sword and sorcery

Handling: Magikern Taigon måste offra sitt förstfödda barn så fort det kommer till världen om han vill behålla sina magiska krafter. Och Taigon gillar verkligen sina magiska krafter, som kan få både hans ögon och fingrar att lysa i ljusgrönt. Så valet blir inte svårt, bebisen får stryka på foten så fort det föds. Men Taigons fru är inte lika förtjust i sin makes förehavanden och rymmer sin väg. Taigon och hans armé på sju förvirrade soldater letar och letar efter vad som nu med största sannolikhet är hans ex-fru. Slutligen hittar han och fångar in henne. Men vad Taigon inte hade väntat sig är att hon fött tvillingdöttrar. Men vem av dem är förstfödd? Ex-frugan tiger som muren. Och om detta inte vore nog svårt för Taigon så brakar det plötsligt till i skogen. Ut mellan trädstammarna kliver en skägg-härjad gammal gubbe. Han heter Krona och går rakt på sak. Han misshandlar Taigon och de sju soldaterna kopiöst mycket. Sedan lovar han att beskydda de två tvillingarna och lära dem att bli krigare.

Tjugo år har gått och nu har bebisarna blivit till vuxna kvinnor, så varför inte bada nakna? Snart dyker det upp hjälpsamma individer bland buskarna vid sjön som mer än gärna vill hänga med dem. Sällskapet består nu av en dvärg-viking, en hasardspelande charmknutte med superkrull och en vidrig liten sak som är hälften get, hälften snuskgubbe. Alla vill lägra kvinnorna, men ingen säger det rakt ut.

Taigon, som inte lärt sig läxan efter misshandeln tjugo år tidigare, har börjat resa land och rike runt och mördar nu alla för att komma åt tvillingarna. Han vill verkligen ha självlysande superljusgröna fingrar. Kommer tvillingarna och deras kåta sällskap att lyckas stoppa sin nemesis?

Minnesvärda scener: Det verkligen haglar minnesvärda scener i denna film. Det är grovt hagel som gör ont när det det slår ner. Filmen kretsar kring tuttar och rumpor. Alla är kåta. Och som om inte detta vore nog så har flickorna uppfostrats till att bli krigare, och därför tror de att de är pojkar. Man kan tydligen inte vara krigare om man är tjej. I vilket fall så åker tröjor och byxor av hela tiden (eftersom de är killar) och brösten dundrar ogenerat fram över skärmen.

En av de absoluta favoritscenerna är när Krona, flickornas beskyddare, kliver fram under mitten av filmen. Han har profilerat sig som en vis gammal man och dyker som vanligt upp från ingenstans och fäller några väl varda ord om det svåra äventyr som väntar dem. Alla nickar vördnadsfullt mot sin mentor. Sedan, av någon väldigt märkligt anledning, stegar Krona rakt in i brand och begår självmord. Ingen gör något för att hindra honom från detta vansinnesdåd, utan de bara tittar och fortsätter nicka vördnadsfullt.

Det finns även ett gäng gorillor med i filmen. De bär bombbälten och kastar granater med lustgas omkring sig. I en scen råkar sällskapet ut för dem i ett överraskningsanfall. Det blir mycket skoj när de blandar det dramatiska i att en av tvillingtjejerna blir bortförd av håriga bestar med att alla samtidigt skrattar och vevar med svärd och skjuter armborst.

Minnesvärda citat: Dvärg-vikingen smyger fram till en av tvillingsystrarna och lutar sig över henne och yttrar orden: ”Do you know where babies come from?”

Omdöme: Detta är en ytterst märklig film. Skurken i filmen, magikern Taigon, framstår som en lobotomerad stackare som tassar förvirrat runt i skogen och gnäller. Tvillingsystrarna tar alla chanser att tappa kläderna och alla, precis alla vill sätta på dem. Den lilla äckliga halvgeten skulle må bäst av att nödslaktas och gorillorna kan inte stänga munnen. Vi satt och skakade på huvudet och förvånades över att någon har gett tummen upp till att öppna kassakistan för att producera en film där dvärg-vikingen får ett skägg som liknar rödfärgad svinto. Det absoluta lågvattenmärket var när Professor Spüng plötsligt reste sig upp och gick till toaletten. Vi behövde inte pausa filmen, sa han. Han kom aldrig tillbaka.

Professorns kommentarer: ”Vad är det här för skit?!”

Visste du att: Jack Hill tog bort sitt namn som regissör i eftertexterna.