År: 1994
Land: USA
Genre: SciFi,
Action
Publik:
Daniel, Christian, Spong
Handling:
CyberCore Corporation. Lägg namnet på minnet. För någon gång, ca
efter 2014, kommer de lansera ett helt datorbaserat
brottsbekämpningssystem. Shit! Det var ju inte alls länge sedan. Vi
snackar cyborgs. Heta, vältränade cyborgs. Med perfekta
hjältehakor. De skickas ut efter alla som är stygga och ger dem ett
rejält kok med död. Högsparkande Eric jobbar för CyberCore
Corporation som säkerhetssnubbe. Han är en schysst snubbe. Han
gillar att supa sin köksdator full (genom att sänka dess
perceptionsförmåga med ett fiffigt litet kommando), få den att
säga att den älskar honom och sånt. Helt enkelt en sund kille med
en sund attityd gentemot maskiner. Tyvärr jobbar han för en typisk
Evil Corporation så det skär sig rejält. Så han går med i någon
sorts motståndsrörelse, knackar ner ett handfull CyberTrackers och
räddar mänskligheten från datorerna.
Minnesvärda
scener: Den kanske finaste scenen i hela filmen är ett
mycket kort ögonblick där Erics före detta kollega, men numera
fiende, blir lite fruktsugen. Han plockar upp en banan. Den ser god
ut! Sen tar han fram en liten kniv och skär den diagonalt tvärs
över. Så äter ingen människa i hela världen banan. Alla scener
där skådisen som spelar Eric (Don ”The Dragon” Wilson) ska vara
känslomässig är himla bra. The Dragon må kunna utföra flinka
sparkar, men han kan inte skådespela. Sånt uppskattas som bekant av
vissa mindre nogräknade filmbloggar. I slutet av filmen, när allt
ordnat sig, så kommer en vacker strandscen. Dessvärre är det den
sunkigaste stranden som någonsin filmas. Man kan nästa skönja
kanylerna, de döda fiskarna och plastpåsarna bland all rutten tång.
Minnesvärda
citat: Eric kollar på en gammal film på sig själv och hans
döda fru:
Eric: ”Hi, what
are you making.”
Död fru: ”Stew.
It's your favorite.”
Han är en spännande
kille den där Eric.
Omdöme: Det
var väl ingen top notch-rulle detta, va? Men det ska sägas att Eric
är en hyfsat kompetent kille, han hade på egen hand fixat hela det
där debaclet i Terminator-filmerna i ett nafs. Och nyckeln till
detta är att han har en sån intim relation med maskinerna. Han är
som Dian Fossey med hennes gorillor, John Smith med Pokahontasarna
eller Bobo och Gnuttarna: För att förstå en annan kultur eller art
måste man hänge sig åt deras liv så pass mycket att man lever
deras liv. Tänk på det John Connor. Din lilla snorunge.
Visste du att:
Don ”The Dragon” Wilson har 11 kickboxningstitlar men ingen
Oscar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar