I en annan del av San Francisco

Titel: The Room

År: 2003

Land: USA

Genre: Drama

Publik: Andreas, Daniel

Handling: Denna film handlar om ett gäng autister på ett gruppboende i San Francisco som försöker få ordning på tillvaron. De har olika grad av autism där vissa fungerar hyfsat i samhället medan andra har grava problem med det sociala samspelet mellan människor. Johnny har hyfsad koll på saker och ting. Han låtsas visserligen att han jobbar på en bank men det förstår ju vem som helst att det är inte möjligt. Han ser ju ut som en botoxmissbrukande pundare och kan knappt tala rent. Men han är glad i alla fall, när han inte får sina plötsliga vredesutbrott förstås. Det är mer än vad man kan säga om hans kärleksintresse Lisa som är en elak jävel som gör allt för att sabba för Johnny. Varför hon beter sig som hon gör hör med hennes diagnos att göra. Johnny tror att de ska gifta sig men Lisa är mer inställt på att ha sex med Johnnys bästa kompis Mark som dessvärre är gravt efterbliven och förstår inte hur det kom sig att hans snopp hamnade i sin bästa kompis blivande fru. Som tur är finns Denny, Johnnys protegé som alltid är glad och go! Han är lika illa däran rent mentalt som Lisa men i alla fall inte sociopat. Han förstår bara inte hur man umgås med människor. Därför bär han en boll med sig hela tiden. Genom den så kan han kommunicera någorlunda normalt med andra människor. Tyvärr är hans umgängeskrets den autistiska cirkel av kompisar som Johnny hänger med så det blir fel ändå. Utifrån dessa premisser bjuds vi på ett triangeldrama med osedvanligt osymmetrisk geometri.

 Minnesvärda scener:

The Room är ännu en av dessa filmer som enbart innehåller minnesvärda scener. Exempelvis har vi scenen där Lisas berättar för sin mor att Johnny misshandlat Lisa. Lisas mor kontrar då med att berätta att hon har bröstcancer. Man kan ju förvänta sig ett visst känslomässigt engagemang hos de båda som delar dessa fruktansvärda livsöden. Någon form av reaktion sker men det är i linje med resten av filmen: Konstigt. Ingen upprördhet, ingen sympati, ingen sorg – möjligtvis ser vi lite obekväm undran men den påminner mest om någon som undrar om batterierna i fjärrkontrollen till TV:n börjar ta slut. I en annan scen etableras det vilket kul kompisgäng Johnny och hans kamrater är. Johnnys kompis berättar en pinsam historia för Johnny medan de hänger i en liten gränd. En historia som visades i sin helhet tidigare i filmen så det är helt onödigt ut publikens synvinkel att höra om det igen. Johnny reagerar på historien med ett antal ord och gester som är helt obegripliga. Sen kommer Denny och nu kastas det boll i den trånga gränden. Återigen: Det ser obekvämt ut. De utstöter glada tillrop men de är helt oförståeliga. Mark dyker upp. Mer obegripligheter sägs. Sen ramlar en av kompisarna helt ologiskt in i en soptunna. Sen går de hem. Den bästa scenen av de alla är när Johnny mycket listigt kopplar en kassettbandspelare till telefonen för att han fattat misstankar gentemot sin livskamrat Lisa. Han stoppar i en kassett, stänger luckan för att sedan trycka på eject-knappen så att luckan öppnas igen. Han hinner se förvånad ut. Sen stänger han luckan igen.

Ett återkommande tema i alla scener i filmen är att ingen stannar speciellt länge. Två personer möts (oftast i Johnny och Lisas vardagsrum eller på ett tak), de pratar i trettion sekunder sen säger den ena "I got to go." Sen är det klart. Nästa scen kan börja.

Minnesvärda citat:

"Oh, hi!" -Johnny's standardhälsning.

Omdöme: OK, så det kanske kan vara så att filmen egentligen inte handlar om autister på ett gruppboende. Kanske kan det vara så att manus, skådespelare ja, hela produktionen lyser, luktar och ljuder av inkompetens. Självklart är det en "måste ses"-film i den tyngre skolan. Det enda som gör The Room lite jobbig och se på är de extremt märkliga sexscenerna som filmen innehåller. De går inte att beskriva med ord utan måste helt enkelt genomlidas. Men det är det värt. Resten av filmen är briljant i sin totala inkompetens. Den stora stjärnan är Tommy Wiseau. Inte nog med att han regisserat, skrivit och producerat The Room han spelar också Johnny, filmens huvudkaraktär. Och som han gör det. Han mumlar fram repliker med en satsmelodi som mest skulle kunna kategoriseras som talets motsvarighet till frijazz. Han skrattar med det minst övertygande skrattet i filmhistorien och han har ett kroppsspråk som säger: "...?....". Se så, se till att se The Room nu. Nu!

Visste du att: Tommy Wiseau betalade för inspelningen av The Room genom att sälja importerade koreanska läderjackor. Han ändrade dessutom genren för filmen till "komedi" eftersom den endast drog publik som ville skratta åt eländet.

JJ - vi glömmer dig aldrig.

Titel: The Galaxy Invader

År: 1985

Land: USA

Genre: Familjedrama/Scifi

Publik: Andreas, Daniel

Handling: När en tyrannisk alkoholiserad familjefar jagar efter sin dotter med hagelgevär i skogen så stöter han på en rymdvarelse. Han skjuter varelsen som flyr in i skogen. Efter sig lämnar varelsen ett äggliknande föremål som alkisfarsan tar med sig hem. Storkovan väntar runt hörnet! Han kontaktar småstadens lokale fixare som tydligen känner en snubbe som är intresserad av att erhålla en rymdvarelse. Sagt och gjort! Här ska jagas rymdvarelse i skogen! En handfull druckna män ger sig ut i skogen. Vissa blir nermejade av rymdisen, men till slut fångas rymdisen. Dock så bevittnas det hela av UFO-fantasten, läraren tillika förmodade sexualförbrytaren Dr Tracy och hans elev tillika förmodade kärleksintresse, David. Samtidigt utvecklar sig familjedramat mellan alkisfarsan och hans familj till en uppgörelse där rymdisen spelar en central roll.

Minnesvärda scener: Visst förstod vi att det här skulle bli en bra film redan när det svajiga soundtracket satt igång men ingenting kunde förbereda oss för JJ. I början av filmen sitter en samling människor och äter frukost. Vi förstod snabbt att det rörde sig om en mor, en far och deras två döttrar. Men vem var den gamle mannen som gjorde dem sällskap? En farbror, morbror eller en god vän till familjen? Det var med chock och förtjusning som vi insåg att denne gamle man skulle föreställa sonen i familjen. JJ var hans namn och det är världshistoriens bäst castade roll. JJ verkar vara ungefär 5-10 år yngre än sin far. Han har betydligt sämre hållning samt generellt sett i sämre skick. Dessutom får man intrycket av att skådisen som porträtterar JJ inte förstår att han är med i en film, han är frånvarande och ser frågande ut om vart annat. Alla scener han är med i är magiska. Exempel: JJ tar mod till sig och slår till sin elaka far. Det är som att se en gammal fjälltall röra sig i en mild bris. Han lutar sig framåt med armen rakt ut i en krokig båge och välter förbi sin far som låtsas ta en riktig smäll. 

Men JJ är inte den enda som bjuder på minnesvärda ögonblick. Frank är fixarkillen som ska fånga rymdisen. Han är också grabben som inte kan hålla saliven i munnen. I en av sina första scener så hukar han sig ner rökandes på en cigarr. Ur munnen rinner då en stor mängd saliv rakt ner på marken framför hans fötter. Vi snackar deciliter. Ingen omkring honom reagerar vilket är väldigt proffsigt. Omtagningar kan ju kosta en slant och ja, vad gör en halvliter saliv på marken när resten av scenen sitter som ett spett? Rymdvarelsen då? Helt OK. Ser lite ruggig ut men saknar finmotorik. I en scen ska han plocka upp sitt rymdägg från marken och missar det. Andra försöket gick bra.

Minnesvärda citat: Inför den stora jakten på rymdvarelsen sägs följande:

”What we're gonna hunt is a creature that aint a human!”

Omdöme: Denna film sällar sig till de få filmer på denna blogg där vi pausade filmen för att en i publiken skulle hämta ett glas vatten. Normalt sätt låter vi filmen rulla och de som sitter kvar får hålla koll. Allt för att få det hela undanstökat så fort som möjligt. Men icke när det kommet till The Galaxy Invader! Skådespelarna är helt värdelösa och storyn fnattar fram och tillbaka med fokus på vem som råkar ha rymdägget för tillfället. Men kronan på verket är trots allt JJ. Denna gigant som när alla andra i en scen är uppjagade mest står och undrar vad (eventuellt var) klockan är. Utan JJ hade filmen varit bra men han lyfter upp den på sina krumma axlar och gör den till ett monument.

Visste du att: Skådisen som porträtterar JJ har en lång filmkarriär med filmer som The Adventures of the Action Hunters och Sleepy Hollow High i bagaget.

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/geK_EvPFzao" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Sugen? Här har du hela spektaklet i bredbild:

http://archive.org/details/GalaxyInvader

Plugots som hatar Fraus (Män som hatar kvinnor)

Titel: America 3000

År: 1986

Land: USA

Genre: Postapokalypisk Action

Publik: Daniel, Andreas, Johanna

Handling: Ett kärnvapenkrig har kastat mänsligheten tillbaka till stenåldern. Herrarna som tryckte på de röda knapparna verkar ha gjort ett grundligt jobb, för kvar finns endast en stam på cirka trettio personer i hela världen. Som om inte det vore nog så hatar numera män och kvinnor varandra. Kvinnorna lyckades vid något tillfälle under denna hatiska konflikt få till en riktig pungspark, för nu är männen kuvade som hundar. De duger bara till tre saker: Machos (arbetare), Toys (kastrerade underhållare) samt Seeders (sexslavar). Men trots att byn är omgärdad av en halv meter hög lermur, lyckas två slavar (den ene av dem heter Korvis) fly. De lever sedermera sina liv som herrelösa jyckar och letar sopor efter matreseter.

Men så en dag blir de två herrarna uttråkade och beslutar sig därför att befria alla män. Detta leder till ett krig mellan män och kvinnor. Vem ska slutligen härska?

Minnesvärda scener: I filmens början ser man hur kvinnorna har fångat in ett gäng män (varav en av dem är en ung, smutsig Korvis.) Männen är bakbundna och släpar sig mödosamt fram samtidigt som kvinnorna piskar dem blodiga och sparkar på de som faller. Detta låter väl förfärligt? Det såg inte alls speciellt mysigt ut för alla de förvridna och plågade mansansikterna som passerade kamera-linsen, MEN till detta valde filmskaparna att lägga på glamrock som fick en att tänka en kärlekscen ur Baywatch.

Hjälten Korvis blir skjuten i bröstet av ett armborst och faller ner i ett hål som visar sig vara en kärnvapenbunker. Efter lite tokiga missförstånd (varav ett då han råkar knäppa på en stereo med skränig hårdrocksmusik!!!!) hittar han en laserkulspruta. Nu kan man tycka att för en man som luktar på en monitor, borde högteknologiskt avancerade vapen vara utom räckhåll för hans begränsade intellekt och erfarenhet. Nej. Tack vare att när Korvis tidigare rotat i en resväska, hittade han en pekbok och kunde på så sätt lära sig att läsa. Och eftersom den amerikaska armén lämnade en liten "lär-dig-skjuta-med-laserpistol-folder" på geväret så tog det inte många sekunder innan Korvis var mästerskytt. Med sitt nyunna vapen så skjuter han raskt upp en pansardörr som enbart gick att öppna med kodlås. Smart drag att inreda det intillliggande rummet med pansarbrytande laservapen.

Som en sista minnesvärd scen kan nämnas att några håriga grottmän ska överfalla en kvinno-karavan. De vill komma åt maten i vagnarna. Överfallet går sådär. Rätt många grottmän dör men vissa tar sig fram till maten. Men man kan då fråga sig varför grottmannen tar en korg med vitlök istället för en korg med saftig frukt?

Minnesvärda citat: I ett spastiskt raserianfall utbrast filmiveckan-Daniel plötsligt: "Jävla kukrulle! Jag åldras och dör! Du kan citera mig på det, Andreas!"

Omdöme: "Säck med skit" ett ett uttryck som filmiveckan sällan slänger sig med, men det är precis vad som serveras på tallriken. När vi såg trailern för America 3000 så lovades nittio minuter action i en snygg förpackning. Vi trodde inte det var sant, och det var det inte heller. Det var rakt igenom lögn. Handlingen var ointressant och skådisarna envisades med att prata någon form av futuristiskt bebis-språk i tid och otid, som bara irriterade. Och för att ytterligare späda på förvirringen så använde de sig av voice over. Problemtet var bara det att voice overn växlade mellan flera olika personer, så man visste aldrig vem som tyckte vad.

Filmen var som en enda stor sandlåda fylld med snoriga ungar som kastar sandkakor på varandra. Och det är illa ställt om en films bästa scen är då en flinskallig apa jonglerar med en dödskalle. Vi på redaktionen kände oss som två livstidsdömda fångar som hoppades på att bli benådade, men kände ändå att så aldrig skulle ske. Den här filmen borde gjort Titanic sällskap ner i djupet.

Det enda som egentligen var lite underhållande var att bildkvaliteten på vår DVD var usel. Detta medförde att bilden ibland ballade ur. Det hände vid slutscenen då den snygga tjejen med puff-hår vinkade farväl. Det var säkert menat som något vackert, men hennes händer såg uppsvällda ut som dasslock. I övrigt var filmen en katastrof.

Visste du att: Korvis, eller Chuck Wagner, som han egentligen heter, är en hjälte på riktigt! När BP råkade klanta sig 2010 och orsakade den kända oljekatastrofen i havet, kastade Korvis på sig hjältemanteln och gav sig ner till stranden. Väl där skylde han några lokala sköldpaddor med sin kropp som sköld. Ungefär.