Sexy Sassy Ladies

Titel: Death Bed: The Bed That Eats

År: 1977

Land: USA

Genre: Skräck / Art house

Publik: Daniel, Karl

Handling: Det är en lustig historia faktiskt! Jo, det var så här: En ande som bodde i ett träd kärade ner sig i en sexy sassy lady. Anden hade lite bekymmer med hur han exakt skulle locka till sig denna sexy sassy lady. Lösningen var självklar: Anden trollade fram en säng, för är det nåt en sexy sassy lady inte kan motstå så är det en säng. Eller hur, bros?! Wooh, wooh, wooh, wooh! Hell yeah! High fives hela vägen runt! Någonting gick tyvärr snett och sängen fick ett eget liv och började ägna sig åt att locka folk till sig och sedan äta upp dem. Ta tillbaka alla high fives! Som om inte det vore nog så har en av sängens tidigare offer blivit bunden till en tavla som finns i samma rum som sängen. Där sitter han i sin tavla och gör sitt jobb som filmens berättare. Sängens mycket misantropiska livsstil gör att den till slut (efter några hundra år) hamnar i en källare på en ödetomt. Men det hindrar inte tre sexy sassy ladies från att hitta den...

Minnesvärda scener: Helt klart så är det scenerna när folk ”överrumplas” av sängen som är de bästa scenerna. Exempelvis så slår sig två gangsters ner i sängen för ett parti kort. Kanske hade detta parti kort fått sexy sassy konsekvenser om sängen låtit gangstrarna fortsätta men tyvärr så börjar de långsamt sjunka ner i sängen. De tar det dock ganska piano. Skjuter lite ner i sängen, ser lite stissiga ut sen så är det över. En detalj som är oerhört irriterande är att när sängen äter så har regissören valt att sätta micken precis framför munnen på en skådis som sedan smaskar ljudligt på allsköns knaprigheter samtidigt som det görs uppskattande grymtningar. Vidrigt.

Mot slutet av filmen så får de som får antas vara filmens två hjältar en idé: De ska knivhugga den onda sängen till döds. Den krullige hjälten glider fram till sängen, höjer kniven och tjoff! Hans händer åker rakt ner i sängen och sängen mumsar för fulla muggar. Krullet lyckas dra ur händerna i sängen men åh nej! Allt kött på händerna är borta! Fast den enda reaktionen vi får på detta är att Krullet håller upp sina skeletthänder framför sig och ser lite besviken ut. En mindre dramatisk scen är när två av de tre kvinnorna som hittar sängen i början av filmen slutar leta efter den tredje (som sängen glufsat i sig). De bestämmer sig för att ha picknick istället. Det plockas fram två burkar inlagda grönsaker, en plastkorv fylld med något som liknar slapp pölsa samt två apelsiner ur picknickkorgen. Mumma!

Minnesvärda citat: Gangster 1 till Gangster 2: ”This is the stupidest hideout I've ever seen.” De båda sitter då i demonsängen med fördragna draperier så att ingen kan se dem.

Omdöme: Denna film hade lätt kunnat avfärdats som en i mängden av dåliga skräckfilmer. Exempelvis har den knasige gnomen Patton Oswalt ett relativt känt stand up-segment där han raljerar kring hur dum idén är med en säng som äter människor är (och bevisar att han uppenbarligen inte sett filmen genom att återge helt fel handling). Nej, det som gör filmen till en dynghög är att den helt uppenbart är en konstfilm. Nu är inte konstfilm något främmande för denna blogg. Men Death Bed är extremt självupptagen med exempelvis pretentiösa kapitelindelningar som heter Breakfast, Lunch, Dinner och Just Deserts. Berättaren som sitter i tavlan och förklarar för publiken om händelseförloppet är så självgod att han förmodligen kan livnära sig enbart på sina höga tankar om sig själv. Och när filmen försöker driva lite med skräckgenren sker det med med så många ironiskt ensamt höjda ögonbryn att de tillsammans skulle kunna lyfta en finlandsfärja. Nej, denna film är gjord av en misslyckad konstfilmare som i sin iver att få filma nakna sexy sassy ladies och samtidigt kunna behålla sin cred på konstskolan går ner sig i det segaste träsket som filmats. Denna film går inte att gilla bortom titeln, som på sin höjd kan ge ett litet leende.

Visste du att: Regisörren George Barry gjorde inga fler filmer efter denna. Varför då? Jo, för att han suger.  

Nej, inte död alls.

Kära läsare,

På grund av en lång rad med oväntade händelser så har bloggen legat lite lågt. Det har varit en komplicerad tid för hela redaktionen och det är svårt att förklara exakt vad som skett under denna period. Men, en bild säger mer än tusen ord:

Vi hoppas att ni förstår och att vi slutar få dödshot i inkorgen i fortsättningen. Det kommer fler recensioner snart. Väldigt snart.

mvh,

Redaktionen

Master Ninja Gordon IGEN!

 

Titel: Ninja Dragon

År: 1986

Land: Hong Kong

Genre: Kriminaldrama

Publik: Daniel, Christian, Spong

Handling: En gangsterboss blir mördad och det blir en kamp om makten mellan bossens dotter och en rivaliserande gangsterboss. Men skit i det! På annat håll i en annan film som är gjord tio år senare spelar en grupp skumma affärsmän kort om stora summor pengar och investeringar. Den mustaschprydde Gordon är den som kammar hem det mesta och de andra blir sura och ringer upp sina kriminella kollegor i 70-talsfilmen som recensionen inledes med. Hur är detta möjligt? Självklart är det Godfrey Ho som har farit i farten igen! Han har tagit en gammal actionrulle från 70-talet och kompletterat den med lite fräsch ninja-action. Och, just det...Gordon heter självklart Ninja Master i förnamn! Härliga tider!

Minnesvärda scener:

Till skillnad från tidigare Godfrey Ho-rullar som redaktionen haft äran att beskåda så är det ingen kung fu-action i denna film. Istället är det idel skjutvapen som används. Coola killar i hattar skjuter hejvilt på varandra och allt detta pangande kulminerar i en shoot out som påstås ske i ett casino. Av miljöerna att döma sker allt i en lagerlokal som är full med mjöl. Det dammar helt vansinnigt mycket men det riktigt fräcka är hur det skjuts. Detta är kung fu-skjutande. Folk viftar med vapnen som om de vore nunchuks eller samurajsvärd. Och när de dör ska det göras på snyggast möjligast sätt: Röra upp så mycket damm som möjligt, ramla så akrobatiskt som möjligt men ta fruktansvärt lång tid på dig tills du dör. 

Sen finns ju självklart ninjascenerna: Det kastas puffbomber, hjulas och hoppsparkas nåt vansinngt mycket. Men en scen tar priset: Gamle Master Ninja Gordon står inoljad och gör diverse meditativa rörelser. Man förstår varför han har epitetet Ninja Master. En annan fin scen är när Gordon och hans affärskollegor spelar kort om hus, båtar och bilar så använder de gigantiska Monopol-liknande pjäser som symbol för de kopiösa summor pengar som byter ägare. En snilleblixt av Godfrey!

Minnesvärda citat: Ninja Dragon är dubbad - kasst dubbad - och det bästa citatet kommer från en märklig dubbningsmiss. En kvinna öppnar en dörr åt en man som knackat på. Hon säger ”Hello?”. Inget konstigt kanske men just i det tillfället så lät hon som grodan Kermit. Det var nämligen en man som försökte härma hennes röst. Kanske var tjejen som gjorde hennes röst sjuk och nån fick hoppa in och göra just den repliken. Hur som helst: Supersköj.

Omdöme: Godfrey Ho är den mest recenserade regissören på denna blogg. Men av en självklar anledning: Han levererar alltid kvalité. Filmerna han använder som grund är alltid bra och den kassa dubbningen gör det ännu bättre. Sen adderas de nyinspelade ninjascenerna som grädde på moset. Resultatet gör oss här på redaktionen aldrig besvikna. 

Dessutom var handlingen i Ninja Dragon lite lättare att följa än tidigare filmer vi sett. Scenerna som skulle koppla ihop filmmaterialet var smartare gjorda än andra Ho-rullar. Karaktärerna talade inte bara i telefon mellan filmerna utan karaktärerna befann sig till synes i samma park eller samma massagesalong när de talade med varandra. Ninja Dragon innehåller också fler självsäkert leende skurkar per capita än någon annan film vi sett.

Visste du att: Godfrey Ho har jobbat som regiassistent åt John Woo. Det borde varit tvärtom!

Fågelholksrobotar!

Titel: Cyber Ninja

År: 1986

Land: Japan

Genre: Sci-fi /ninja

Publik: Karl, Daniel

Handling: Det råder full kalabalik i ett ställe som kanske är Japan i förr i tidens framtid. Ninjaklanen ligger i fejd med The Dark Lord och redan här blev det komplicerat. Normalt sett så är både ninjaklaner och mörka lorder skurkar. Det är inte förvånande att se dessa typer av grupperingar smidandes ränker för att ha ihjäl den blonda ninjan eller den inoljade muskelbarbaren. I Cyber Ninja så är det dock den mörka lorden som drar det längsta strået och vant får smida ränker. Ninjaklanen får agera goda men eftersom det är svårt att lära gamla hundar att sitta så smider ninjaklanen likt förbannat ränker. Den mörka lorden kör ett gammalt klassiskt grepp: Kidnappa prinsessan, förinta alla motståndare och ta över världen. 

 

Ninjklanen är lite mer nyanserade: De har byggt en sjujäkla kanon som de ska skjuta på den mörka lordens slott med. Det råkar vara så att de bor ganska nära varandra, att hela filmen är lite som ett avsnitt av Grannfejden. Fast Grannfejden de lux! Här ryms insektslika cyberninjor, gigantiska fåghelholksrobotar samt en som kallar sig The Dark Bishop. Visst, vissa av dessa grejer har funnits med i Grannfejden men inte alla på en gång. Dessutom finns det ett par ninjabröder vars drama ökar spänningen. Den äldre av dem dör nämligen en heroisk död på slagfältet men vem är den där dödliga cyberninjan som plötsligt dyker upp i skogen och anfaller den mörke lordens trupper? Alla i hela världen lägger ihop ett och ett utom cyberninjans brorsa som är dummare en tåget. Schysst spoiler på tåget förresten. Lite läckert.

 

Minnesvärda scener: Den inledande scenen är en fantastisk batalj av stora mått. Cyberninjor och ninjor för en ojämn kamp. Cyberninjorna är fuskiga. De kör med laserkaststjärnor samt att de kan gräva ner sig i marken och poppa upp vid olägliga situationer. Det är förvirrande många gigantiska robotar med i slaget och de ser alla ut lite som hus med ben eller larvfötter. Det är svinbra. Filmens inledning grep tag om publiken med sällan skådad kraft. En annan bra scen är just efter det att chefen över ninjaklanen har skrutit om sin jättekanon. Då anfaller plötsligt cyberninjorna och snabbt som tusan sabbas kanonen. Ninjachefen står sen där med en snopen min. OK, så det låter kanske inte som en bra scen men det var det. Håll käften.

Det är också väldigt pampigt i en scen där man får se ninjaprinsessans fordon. Det ser nämligen ut som Makka Pakkas tåg. Vid närmare eftertanke har Cyber Ninja rätt mycket gemensamt med Makka Pakka: Galna figurer, märkliga repliker och otroliga mängder intensiva fighter. Det finns en hjälte i filmen som är någon sorts legosoldat. Han blir beordrad att handplocka ett team ur ninjaklanen för att rädda prinsessan. Hur sker duglighetstestet? Genom att aspiranterna radar upp sig och en efter en få visa sin chi genom att utstöta ett mäktigt KI'AI!

 

 

Minnesvärda citat: Det mest minnesvärda citatet är egentligen inget citat utan undertiteln till filmen: ”Stealth Joy Cloud Device Side Story”. Så denna film är egentligen bara ett sidospår om en glatt smygande molnmaskin. Fast denna finns inte med i filmen, märkligt nog.

Omdöme: Det finns ett säkert tecken på att redaktionen är mycket imponerad av en film. Normalt sett så är det så att när en i redaktionen ursäktar sig för att gå på toa eller bara smita från filmen så uppmanar denna person aldrig resterande publik att pausa filmen. När någon ber att filmen ska pausas så är det en riktigt bra film som vi snubblat över. Cyber Ninja pausades. Bara där står det klart att detta är ett monument över mästerligt filmskapande. Hela filmens design, från karaktärer till vapen och fordon, är ruskigt snygg. Det finns massvis med fräcka minibossar och bossar som alla bjuder på fin fina insatser.

 

Filmen håller också ett mycket högt tempo som bidrar till att filmen höjer sig högt över de träsktäckta filmiska utmarkerna som denna blogg normalt sätt vadar igenom. Kära läsare: Du gör bäst i att se denna film annars är risken stor att The Dark Bishop bryter sig in i ditt hem och kabuki-sminkar dig medan du sover. När du sen vaknar på morgonen och ser dig själv i spegeln så kommer du säkert bli jätteförvirrad. Men då, då är The Dark Bishop långt, långt borta – säkert fnissandes åt din troligtvis prekära situation.

 

Visste du att: Ett flertal gånger har recensenten av denna film skrivit fel på jättekanon och jättekanin. Om filmen haft en jättekanin istället för jättekanon hade den ändå varit väldigt bra.

  

OBS! Erbjudandet har slutat att gälla! OBS!