Professor Martin: En presentation

Professor Martin har löpande sett på skitfilm så länge han kan minnas. Han känner till de flesta regissörer, skådisar och producenter inom B- och C-filmsvärlden. Ja, han har fyllt sitt arma kranium med så mycket lemlästning, överspel och boobshots att han knappt fungerar som en del av samhället längre. När vi hämtade honom på stationen så hade hans universitet varit snälla nog att sätta på han en reflexväst samt en namnskylt så vi kunde hitta honom. Som han blivit instruerad höll han konduktören i handen tills vi kom fram, sade den hemliga frasen, och fick ta över ansvaret. Professorns diet består av ostmackor och folköl vilket vi hade bunkrat upp rejält med. Och precis som på universitet så fick han sova i en kartong under ett skrivbord. Men gissa om det var värt besväret! Innan vi började med första filmen så redde han ut begreppen. Det vi egentligen skulle titta på var inte barbarfilm utan ”sword and sorcery” (ej att blanda ihop med den snarlika genren ”sandalfilm”). Så fort filmerna rullade igång kunde professorn nämna den egentliga regissören bakom de dåliga pseudonymerna, han namedroppade filmer som skådisarna också varit med i samt kupstorleken på de flesta av skådespelerskorna. Valuta för pengarna!

Psykopat eller modern hjälte?

Titel: Deathstalker

År: 1983

Land: USA - Argentina

Genre: Sword and sorcery

Publik: Andreas, Daniel, Professor Martin

Handling: Tänk dig att du står inför det tuffa beslutet att komma på ett namn till din nyfödda son. Himla svårt! Ett namn kan ju tyvärr leda rakt in i en karriär. Om du döper ungen till Johnny så finns risken att du får en lat lastbilschaufför till son. Ett namn som Totte leder rakt in i barnunderhållningsbranschen. Men vad sägs om Deathstalker? Deathstalker känns ju fräscht och helt öppet för alla möjligheter i hela världen! Man kan säga att Deathstalkers föräldrar högg i sten. Deathstalker blev precis till den mördarmaskin som namnet antyder. I vuxen ålder får han ett uppdrag av en hagga. Det är det filmen handlar om men det är sättet vilket Deathstalker tar sig an uppgiften som är den egentliga filmen. Han bryr sig helt enkelt inte – han vill ha kul, lägra en och annan kvinna samt ha ihjäl en och annan grisman på köpet. Om han råkar snubbla över de heliga artefakterna som haggan vill ha så vore det schysst men det är på inget sätt prioriterat. Deathstalker är en kille som är en mästare på att gilla läget. På resans lite krokiga gång så blir han kompis med en trist gubbe och en nihilistisk psykopat. Den sistnämnde var kanske ett dumt val att bli kompis med. Det hela slutar i ett gladiatorspektakel ordnat av Munkar, den onde trollkarlen. Dumt drag av Munkar. Mer än så avslöjas inte här.

Minnesvärda scener: Inledningsscenen i vilken Deathstalker räddar en kvinna från att bli våldtagen bara för att charma trosorna av henne direkt efteråt är en uppvisning i ologisk psykologi. Dock hann de älskande tu inte komma så långt på grund av en gubbe som avbryter det hela. Surt sa räven och så även Deathstalker. En provokativ scen är när Deathstalker försöker på ett tämligen bryskt sätt förföra en stackars man som blivit förvandlad till kvinna av Munkar. Munkar ville att denne herre skulle lura Deathstalker men det fick oanade konsekvenser. Man skulle kunna tro att när Deathstalker upptäcker sanningen så skulle hela helvetet braka loss. Icke, den lakoniske Deathstalker säger bara lite trött: ”Get out of here.” Det finns också en grisman med i filmen som piggar upp varje scen han är med i.

Minnesvärda citat:

Deathstalker: ”If you get any poorer you gonna have to eat that dog.”

King Tulak: ”I hope it will be as tasty as the one you're enyoing.”

Deathstalker fortsätter mumsa trots att han fått reda på att han äter hund.

Omdöme: Det här är en hejdundrande film. Det saknar totalt spärrar och är dessutom tämligen fri från genrens klichéer. Deathstalker är ingen ädel hjälte eller ett barbariskt råskinn - nej, han är en slacker som gillar att ha kul. Hans sidekick är ingen tokfrans eller liten kille med pilbåge, nej han är ett svin med psykotiska drag. Kanske är den onde kungen Munkar lite av en klassisk ondskans herre men det är okej för att resten är så uppiggande. Det finns inga långa dramatiska dialoger eller tramsigt poserande med svärd utan det är pang på rödbetan som gäller. Och det är ett vinnande koncept!

Visste du att: Det finns fyra filmer om Deathstalker och att Film i Veckan söker med ljus och lykta efter de andra tre.

Långhårig kallsmed och stum mexikan

Namn: Ator II – The Blade Master

År: 1984

Land: Italien

Genre: Barbarfilm?

Publik: Daniel, Andreas, Professor Martin

Handling: Vetenskapsmannen Akronas lyckas frambringa ett vapen men inser att det inte får hamna i händerna på ondska, det vore förödande. Oturligt nog anfaller den onde Zor och hans armé vid just precis det tillfället. Tajmingen kunde inte vara sämre. Turligt nog står hans dotter Mila och petar på lite provglas med bubblande vätskor. Akronas skickar då henne att hämta hans gamla elev, Ator. Han är den enda som kan rädda dagen. Hon lämnar slottet och beger sig ut i världen, men hack i häl finns Zors soldater. Hon skadas men tar sig ändå fram till smedjan där Ator står och kallsmider ett svärd. Han accepterar att hjälpa henne och tillsammans med Ators kinesiske vän, Thong, som ser ut som en mexikan, beger de sig tillbaka för att rädda Akronas och hela världen.

Minnesvärda scener: När Ator slogs mot en enorm orm var rätt skoj. Men ormens gummiliknande kropp och slappa underkäke som gungade i takt med Ators brottargrepp fick en att ifrågasätta om ormen var på riktigt. Även scenen när Ator manövrerade ett segelflygplan för att på så sätt ta sig över murarna till Zors slott var helt klart oväntad för både publiken och skurkarna.

Omdöme: ”Säck med skit” är det tre första orden som lämnar min mun när någon frågar om filmen är bra. Den var fruktansvärt långdragen och manusförfattarens idé om att göra Shakespeare av barbarer var illa genomtänkt. Situationen förvärrades ytterligare av att vår gästbloggare, Professor Martin, i ett drömliknande tillstånd yttrade orden: ”Det kommer nog ingen grisman” innan han sekunderna senare somnade sittande i soffan. Vi var alla uppgivna över hur man kan förvalta så mycket fin rekvisita, magrutor, lösmustascher och peruker på ett så dåraktigt sätt. Det hade ju kunnat bli en dynamitrulle.

Minnesvärda citat: Nix, de många och långa djupsinniga monologerna hade tagit upp allt utrymme på internet.

Professorns kommentarer: Naturligtvis har jag redan sett flera filmer av Joe D'Amato.

Joe tillhörde onekligen bottenskummet av det italienska b-laget med

minnesvärda lågvattenmärken som Death Smiled at Murder och Porno

Holocaust. Min upplevelse av Ator 2 kan liknas vid ett besök på

djurparken, det är bättre om alla djuren bara fick dö. Jag har

snabbspolat mig igenom mjukporrfilmer på skakig VHS av D'Amato som har

bättre handling än Ator 2. Först hoppas jag att det ska börja nån

gång. Sen försöker jag dricka filmen bättre. Sen blir jag arg och

blundar i flera minuter. På morgonen är det en lättnad att få börja om

igen, även om det långt inne känns som om någonting har tagits i från

mig.

Visste du att: Vi antagligen inte kommer se mer av hjälten Ator på denna blogg?

Olja och protein x 2!

Titel: The Barbarians

År: 1987

Land: USA - Italien

Genre: Sword and sorcery-film

Publik: Daniel, Andreas, Professor Martin

Handling: Filmen utspelar sig på den tiden då kringresande karavaner med gycklare, dvärgar och italienska transvestiter var ett lika självklart inslag i vardagen som smör på mackan är idag. Drottning Canary sitter på den främsta vagnen och blickar ut över det lugna, steniga landskapet. Med på karavanen finns även en röd glänsande navel-sten. Den är magisk och därför vill den onde Lorden Kadar komma åt den. Överfallet sker plötsligt och snabbt. Trots att karavanens eldslukare och starke man bjuder på hårt motstånd, så har de egentligen aldrig någon chans, Kadars soldater är numerärt överlägsna. Men i sista stund hinner en sprutt-gubbe hoppa av vagnen och gömma rubinen på en hemlig plats. Tyvärr blir drottningen tillfångatagen, och så även ett par tvillingbarn. De förs alla som slavar till Kadars slott/harem.

Tvillingarna skiljs åt och tvingas till slavarbete hela dagarna, och om kvällarna blir de misshandlade; den ena tvillingen misshandlas av en man i heltäckande guldhjälm, den andra tvillingen av en man i heltäckande svart hjälm. Detta pågår under flera års tid. Tanken är att de ska lära sig hata männen i hjälm. De kommer sedan att mötas i en duell där den ena tvillingen bär den andres respektive hjälm i en kamp till döden. En väldigt långdragen process att stressa upp tvillingar under tjugo års tid bara för ett slagsmål, kan tyckas. Men det var så på den tiden.

Stunden är inne och de nu enorma tvillingarna står mitt emot varandra på arenan, hjälm mot hjälm med dragna svärd … Men efter att ha viftat lite med svärden, tar de av sig hjälmarna. De påpekar förvånat att de har varandras ansikten. Men efter att den oklarheten reds ut beslutar de sig istället för att rymma tillsammans. De välter arenan på sidan och springer. Och lyckligtvis sover alla vakter så de lyckas både rymma från slottet och stjäla hästar.

Nu återstår bara att hitta den magiska navel-stenen innan Lord Kadar gör det. Det verkar plötsligt vara bråttom, vilket är märkligt med tanke på att Lord Kadar inte lyckats med det på de tjugo år som gått. Men att hitta stenen är lättare sagt än gjort, eftersom den vaktas av en enorm penis. Eller enorm drake. Det var svårt avgöra.

Minnesvärda scener: Skådespelarna David och Peter Paul som spelar tvillinghjältarna är fantastiska. Kanske är de analfabeter, men manus verkar inte vara deras kopp med te. Trots det förvandlar de bägge varje scen till improvisatoriska mästerverk: De brölar som ungtjurar när de ser tuttar, hånglar med varandra som listiga avledningsmanövrar, och väljer tanga-kalsonger i skinn istället för vanliga byxor (Tilläggas bör att tvillingarna, i många scener, går ner i halvsittande ställning med arslet vinklat mot kameran.)

Omdöme: Detta är bra. Detta är mycket bra. Filmen bjuder på action i ett hissnande tempo från första stund. Testosteronet sprutar genom tv-rutan när de inoljade tvillingarna rultar fram med sina kötthinkar till kroppar. De har inte ett bekymmer i världen trots att hela världen står på spel. Det är en fin inställning.

Minnesvärda citat: Denna starka meningsutväxling inträffar när den ena tvillingen slagit av den andra tvillingen hans hjälm, och ansiktet blottas under gladiatorfighten: (Ha i åtanke att tvillingarna har varit åtskilda under många, många år …)

Gore: ”That´s it! Take a good look, you lump of hot piss!”

Kutchek: ”I´m looking!”

Gore: ”Yeah?! Then I suppose you´ll tell me what you´re doing with my face?!”

Kutchek: ”Gore, you bloody idiot! It´s me Kutchek, your brother!”

Professorns kommentarer om Deathstalker och The Barbarians:
Jag har sedan länge varit förvissad om att en riktig skitfilm kan
sprida glädje i hela kroppen och vara en fest för de fem sinnena.
Deathstalker och The Barbarians är naturligtvis två helt olika filmer
som inte har mycket med varandra att göra bortsett från genren, men
tillsammans blir de till den mest underhållande, märkliga och
mänskliga upplevelse jag haft på flera år. Jag har svårt att sätta ord
på den varma humor och inspirerande kärlek som filmerna utstrålar. Jag
har så klart sett många filmer av Ruggero Deodato och kan med detta i
bagaget säga att The Barbarians är hans bortglömda mästerverk. Glöm
skräck och kannibaler, glöm sleaze och giallos, här är två väloljade
barbarer att ta till hjärtat!

Visste du att: Tvillingarna David och Peter Paul delar Facebook-sida?

Barbarspecial: Summan av kardemumman.

Sicken åktur det var! Först skrattade vi och grät med barbar-brödernas öden och äventyr. Sen togs vi med på en fartfylld resa med Deathstalker och hans måttligt engagerade kamp mot trollkarlen Munkar. Slutligen vaggades vi till sömns av Ator och hans fienders urtråkiga malande. Vad fick vi lära oss? En hel del. Barbarfilm handlar inte om brutala muskulösa män, väna yppiga kvinnor eller svartklädda skurkar. Nej, barbarfilm handlar om endast en sak: Nakna skinkor. Blottade skinkor på män, blottade skinkor på kvinnor och blottade skinkor på monster. Finns en rumpa på bild, se till att blottlägg den och ha den centralt placerad. Annars blir det banne mig ingen barbarfilm!