Underbarn uppfinner tidsresor

Titel: 100 Million BC

År: 2008

Land: USA

Genre: Sci-fi

Publik: Andreas, Daniel

Handling: Dr Frank Reno slarvar till det i labbet och skickar ett gäng soldater 100 miljoner år bakåt i tiden. Han suger på den karamellen i sextio år för att sedan besluta sig att hämta tillbaka sina soldater (varav en var hans bror). Han anlitar ett toppgäng med Navy Seals för att åka tillbaka i tiden med honom för att rädda de stackars 50-talssoldaterna. Väl framme i dinosarietiden så visar det sig att Navy Seals-utbildningens dinosauriedel är illa eftersatt. De plockas en efter en men räddas av 50-talssoldaterna som minsann tagit alla diplom som behövs för att fälla raptorer och springa ifrån tyrannosaurier. Det kostade fler liv än de som räddades men det var det värt! Nu åker vi hem, gänget! Fast tyvärr hängde en skräcködla med på resan hem och det blir ett himla ståhej. Sen sker ett antal mer osannolika händelser. Sen är det slut!

Minnesvärda scener: När Dr Reno anländer med sina Seals till forntiden så har de fått förhandsinformation om att det är cirka 50% lägre syrehalt på dinosaurietiden. Dock är det bara Dr Reno som skådespelar detta och flåsar som en varm hund medan de andra i gruppen är helt oberörda. I den dramatiska scenen där 50-talssoldaterna ska skickas tillbaka till 1950-talet så erbjuder sig Dr Reno att vara den som stänger tidsportalen, den som måste bli kvar i dinosaurietiden. Flera protesterar men Dr Reno hävdar bestämt att han är den enda som har utbildning i att sköta kontrollen till tidsmaskinen. När sedan en gigantisk tyrannosaurus lyckas ta sig till framtiden så framstår Dr Renos påstående som rätt tveksamt. Mot slutet av filmen så löper tyrannosaurien amok i Los Angeles. Kruxet är att de enda som har panik är skådespelarna, i bakgrunden flyter trafiken som vanligt och det går folk lugnt på gatorna. Det finns också en sergeant med i filmen som låter som Kermit. Bästa scenerna i filmen är dock de med löjtnanten som chefar över operationen: Han är så nöjd hela tiden. Han ser ut som att han fick en jättegod kaka till kaffet på morgonen och kan inte annat än mysa.

Minnesvärda citat: En av 50-talssoldaterna fråga Dr Reno om sin son som han inte sett på flera år: ”How's my son?” Reno svarar: ”He's OK.” Sen var det klart.

Omdöme: Problemet med denna film är inte att handlingen är osannolik eller att skådisarna suger. Dum handling är ju ett plus och skådisar som inte ens kan skådespela att de inte gör någonting är alltid bra. Det inte heller ett problem att specialeffekterna är i nivå med vad en femåring kan åstadkomma med kladdkritor. Nej, problemet är att filmen mot slutet försöker köpa tid. Det kändes som att när regissören och redigeraren satte sig ner för att klippa ihop filmen så upptäckte de att de hade cirka en timme film. Lösningen blir att i slutet av filmen låta folk springa och gå väldigt mycket fram och tillbaka. Det visas även mycket bilder på trafik i Los Angeles. Man får också känslan av att stora delar av filmen är inspelad på platser där filmteamet inte hade tillåtelse att vara. Labbet som huserar tidsmaskinen ser ut att vara en övergiven hangar. När dinosaurien går bananas i LA så smygfilmas utryckande polisbilar som sedan klipps in i filmen.

Filmen hade dock kunna bli mycket spännande om filmteamet jobbade mer med den riktigt sensationella historien: Dr Reno ser ut att vara 60 år gammal. Med tanke på att det första experimentet som Reno gjorde skedde för 60 år sedan varit spännande att se en film om underbarnet Baby Frank Reno som löser problemet med tidsresor innan han ens lärt sig gå.

Visste du att: Denna film hette Jurassic Commando i Frankrike. Gött!

Sparka rutten röv hela dagen lång!

Titel: I am Omega

År: 2007

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Christian, Henrik, Andreas

Handling: Zombieinvasionen har svept in och tagit med sig allt och alla i fördärvet. Alla utom en person, Renchard. Men varför överlevde han när resten av mänskligheten blev zombiemat? Svaret är lika enkelt som briljant; Renchard är en top-of-the-line-krigare som sover i kalsonger och kängor. De andra i hans Special Forces-förband skrattade säkert åt honom när han försökte kränga av sig byxorna med galoscherna på. Kanske sa de elaka saker som ”Riktiga soldater sover nakenfis tillsammans!” Men tji fick de och sex miljarder andra människor. För när zombisarna stormade in och tog dem alla på sängen hann Renchard däremot, snabbt som en fjäder, upp på fötterna och dela ut sköna sparkar med sina stålhättor.

Men nu är han alltså helt ensam med sina zombies och det är ju inget vidare festligt. Därför har han som livsuppgift åtagit sig att spränga hela sin hemstad i luften. Han tror att detta kommer att lösa zombieproblemet för alltid. Lite kortsiktigt tänkt, kan tyckas. Zombiesarna har ju ben och kan ju lämna staden med relativ lätthet i sin jakt på kött. Men det här är Renchards vision, han är ju supersoldat och vem är vi att ifrågasätta det?

Minnesvärda scener: Renchards verklighet är att bakom varje hörn kan det finnas en illa sminkad zombie som inget hellre vill än att tugga på en. Därför måste han planera varje drag noga. Vi får följa honom under en sådan. Han lämnar sitt hem i all hast och hamrar ihjäl dussinet zombies innan han ens kommit till bilen. Sedan kör han som en blådåre på de öde gatorna. Målet med denna mödosamt och livsfarliga resa är att ta sig till ett skjul. Försiktigt smyger han ur bilen och stressad av allvaret tycker han sig se zombies i ögonvrån titt som tätt. Han smyger upp dörren till skjulet och vad var det som var så viktigt? En liten röd dunk med bensin, tillräckligt för att på sin höjd få en Puch Dakota att ta sig ner för en mindre kulle. Och vad som visar sig mer idiotiskt är att han aldrig har tänkt att använda bensinen.

En annan stark scen är då Renchard sitter vid sin dator och pillar. Vid det här laget har Renchard gjort så många konstiga grejer, (Knaprat piller, demolerat ett staket, gråtit och skrattat samtidigt) att redaktionen börjar ifrågasätta hans överlevarförmåga. Men rätt som det är får han kontakt med en annan överlevande i något obegripligt skype-chattrum-online-grej. Hallelujah!!! tänker redaktionen att Renchard borde tänka. Men Renchard reagerar med att springa ut ur huset och upprepade gånger dunka sitt huvud i ett elskåp.

Minnesvärda citat: ”We´ve got four hours to leave this town!” säger Renchard när de glider fram i sin cab. Sedan kommer alla sprängladdningar han har placerat ut att detonera. Inga problem, säger redaktionen. Med tanke på att staden är helt övergiven och tom på fordon så det borde bli smoooooooth sailing. Dock tog vi inte med i kalkylen att Renchard har beslutsångest över allt och hittar på ständiga ursäkter att få stanna bilen för att få dela sköna rundsparkar och säga saker i stil med ”I am so tired of this shit!”

Omdöme: Filmen börjar med att en hysterisk kvinna fipplar stressat med tändningslåset till bilen. Det känns ju sådär fräscht och nytänkande. Och det följs upp med före detta elitsoldatgrejen som varje tveksam film slänger med för att ge huvudkaraktären ett stänk av bad ass. Och det börjar bli en ganska fin skara med supersoldater på bloggen. Den gemensamma nämnaren med dessa filmer är att de är ganska inkompetenta och förhastade supersoldater. Den här filmen är inget undantag. Renchard är den postapokalyptiska byfånen som tassar runt bland bilvrak och lik, samlande på saker som typ glänser fint. Han är lika ologisk som proportionerna på en alpacka.

Mark Dacascos som spelar Renchard gör inte en helt övertygande insats alla gånger. Eftersom han ska spela ensam på jorden så blir det han som bär handlingen framåt, och finfina boxers och kängor till trots så blir filmen en ganska krokig resa.

Om vi gör en slumpvis jämförelse med någon annan slumpvist utvald film, låt säga … Will Smith ur I am Legend så blir det hela mer tydligt. De båda har ju samma bakgrund och befinner sig i liknande situationer i livet: Båda är elitsoldater som har förlorat sin familj till monster. Båda lever isolerade men med ett desperat kontaktsökande med alla de medel de har tillgängliga. Båda lever under konstant hot i liknande miljöer. Men den stora skillnaden mellan de båda är att Will Smith väljer att använda sina militära kunskaper till att överleva, medan Renchard mest tillbringar dagarna med att skratta/gråta, sladda med bilen och dricka sig full på klippavsatser. Kort sagt: Renchard är en dåre.

Men frågan vi samtidigt bör ställa oss är: När de båda står vid pärleporten och Gud ställer frågan: ”Veeeeeeem av er fick ut mest av liiiiiiiivet?” så kommer nog Renchard nicka självsäkert och Will sura.)

Visste du att: Filmens huvudperson, Mark Dacascos spelar även med i den rykande heta filmen No Code of Conduct från 1998. Och eftersom han kan ninjakarate så gör han alla sina stunts själv!

Jävla posten!

Idag hade vi värsta filmrecensionen att lägga upp här. Drakar med kaststjärnor, fagra män med onda avsikter, en enorm bläckfisk som kan peta tänderna med en hel stadsdel, skjutglada bönor som ... Ja, de skjuter mest. Osv!

MEN ...

Vi skulle först bara posta förra veckans frågelådevinnare hennes paket med ägg. No problems, tänkte vi. Huge problem tyckte posten. För att göra en lång historia kort: Det hela urartade och slutade med att vi kastade vinsten på personalen och väktare kom. Resten av dagen spenderade vi nyktra i en fyllecell.

Men nästa vecka, då jävlar blir det en pangrecension!

//Redaktionen

Och här kommer svaren!

Shit asså! Sån respons har vi inte sett sedan vår första Barbar-special! Så mycket mail! Tack alla tusentals fan över hela jordklotet! Vi fick rensa hårt men här är de mest angelägna frågorna besvarade.

Är digital film verkligen rätt väg framåt?

• Nej. Film ska ses på VHS alternativt BetaMax. Allt annat är lönlöst, löjligt och framförallt klimatdumt (motsatsen till klimatsmart).
  
  

Vilken film betyder mest på riktigt?

• Den här eller den här. För att de handlar om väldigt viktiga ämnen som människan grunnat på sedan tidernas begynnelse. Men inte den här för den suger.
  
  

Varför har ni inte recenserat någon Dracula-film? Jag älskar Dracula.

• Ja, men ta och gift dig med Dracula då! Skaffa några Dracula-ungar och en Dracula-hund och en Dracula-Volvo och ett Dracula-radhus!
  
  

Hur utvinner jag silver ur filmrullar?

•  Med mycket möda och stort besvär.

Hur många armhävningar klarar ni innan ni blir andfådda?

•  Om vi säger så här: Betydligt fler än vad som vore rimligt.

Säg världens bästa film. Snabbt svar!

•  Den här ligger jävligt bra till.

Om jag ska på fest och är superstressad, skulle jag kunna hinna med en kort film ändå, och i så fall; vilken?

• Oj, ”been there done that” så att säga. Hehe...man har ju gått på en och annan fest. Så jävla nice och dra ut med polarna och supa! Fett med nice! Nån High Martini, kanske en Tequila Sunshine, några glas Rom å 7up...sen ba' ut på stan, slåss med brudar, käka pizza på disco, kanske efterfest med chokladfondue sen ba' däcka och kräkas i legolådan. Så jävla nice.

Brukar ni snacksa när ni kikar på film, och i så fall på vad?

• OK, det här säger vi bara en gång. Snacks och film hör inte ihop. Tänk dig att du kollar på nån monsterfilm från amerikanska södern inspelad med den billigaste utrustningen som 70-talet kan erbjuda. Det är rätt risigt ljud och skådisarna talar engelskan som Gud glömde. Varje liten tugga du tar på ett knaprigt snacks dödar filmen.

Ni skriver ofta om att det figurerar mycket tuttar bland de filmer ni skriver om, men det är försvinnande få som kommer med på bilderna i era recensioner. Är ni bögar?

• Skulle bögar se filmer med inoljade body buildare som ibland bär päls-string och som ibland tvingas slåss barbröstade? Tänkte väl det. Bög.

Om ni gjorde en film, hur skulle skurken se ut i den?

• Så här.
  
  

Hur ser ert redaktionskontor ut?

• Så här*.
  
  

Startar ni en frågelåda de gånger ni inte orkat se en film era lata svin?

• Vi gillar inte dig.

*Chefredaktören rättar. Så här ser Film i Veckans kontor ut på riktigt.

Frågelådan 3.0

Tidigt en morgon bankade det något alldeles djävulskt på porten till filmiveckan-redaktionen. Vi försökte sova ruset av oss efter gårdagens mäsk-provning och prövade att ignorerade oljudet. Men det bara fortsatte och fortsatte. Till slut fick en av oss krypa upp och öppna (Vi har som regel att den som är "Lill-skeden" alltid ska gå upp först) Porten öppnades och där stod en fet man i blå overall med ett trött ansikte som pryddes av ett par köttiga läppar. Dessa läppar var som gjorda för att formas till ett runt oooooooh när de fettdrypande organen till slut skulle ge upp. Men det kom aldrig någon hjärtattack, istället lämpade han av en pall med ägg. Han trodde vi var Ica-lagret. Vi svarade att ja, det var vi, och rullade kvickt in den emballerade leveransen på vår palldragare som vi stulit från Ica-lagret. Den gjorde sig förtjusande perfekt mellan kidneybönor-pallen och pallen med skokräm.

Det är ju inte vidare svårt att räkna ut hur fantastisk påskmiddag vi fick! Det är tamejtusan inte mycket som slår en helg fylld till bredden av bönomelett och blanka skor. Men 100 kartonger ägg är mycket att pressa i sig. Framåt kvällen kräktes vi, oturligt nog över de nyputsade skorna, men vi var ändå rörande överens om att det hela var värt det.

Men nu har vi haft vårt lilla roliga. Därför undrar vi: Vill du ha upp till en halv pall med ägg (cirka 50 kartonger) från lyckliga burhöns med tillgång till sittpinne? Då är det bara att delta i frågelådan 3.0! Det kan gälla vad som helst inom film. Vi är belästa och mycket kompetenta filmvetare. Den person som lämnar in bäst fråga har alltså möjligheten att vinna ägg.


Maila till filmiveckan@gmail.com
(Och du, är frågan fenomenal så kanske du får bonusbönor i leveransen)

Så tveka inte, pucko!