fredag 28 oktober 2011

Oljan är inte alltid boven!

Titel: The Oily Maniac

År: 1976

Land: Hong Kong

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas




Handling: Är du rädd för bajs? Inte? Du kanske kommer att ändra dig efter att ha beställt den här filmen från farbror internet och matat in den i dvd:n, för då kommer du bevittna ett sjutusans bajsmonster som klafsar runt och stryper såväl kvinnor som män urskiljningslöst. (Men egentligen består monstret av olja, fast han ser ut som bajs. Men det är sant, det vi skrev, att han stryper människor utav bara fan, och att båda könen råkar lika illa ut, plus att kvinnorna allt som oftast dör topless.) Är det förvirrande? Går handlingen för fort fram? Låt oss då starta berättelsen från början så ska du se att alla lösa trådar kommer att knytas ihop.



Allt startar med att vi får bekanta oss med advokaten Shen Yuan. Han lever ett bittert liv som krympling. Han har fruktansvärt dålig självkänsla och drar sig inte för att beklaga sig högt. Föga förvånade går inte flickorna i gång på alla cylindrar av en man som bara snyftar, gnäller, klagar och gråter. Allt blir till en ond nedåtgående spiral för Shen … Lyckligtvis ska hans morbror avrättas, dömd för mord. När Shen besöker honom i isoleringen berättar han plötsligt att Shens far var exorcist. Shen hinner inte mer än att dra andan av förvåning innan morbror river av sig sin tröja och tvingar sin brorson att kalkera av en magisk formel som han har tatuerad över hela sin rygg. Morbrorn avrättas och Shens liv på kontoret återgår till det normala och gråa. Men så en dag upptäcker Shen att hans kollega är en korrupt man som spelar ut hela domstolsväsendet för att roffa åt sig sina klienters pengar. Och som om inte det vore nog så avvisar granntjejen ytterligare en av Shens många frierier. Allt detta gör honom rosenrasande och han gör vad varje rationell man skulle ha gjort: Han går hem, läser högt sin morbrors besvärjelse flera gånger om, slår sönder det armerade betonggolvet (vilket i sig är en bedrift med tanke på att han har polio). Han upptäcker en oljekälla i grunden och hoppar ner i sörjan. Sedan stiger han åter upp som THE OILY MANIAC! Och vi kan lova er att han gjorde rätt i att ge sig själv ett sådant smeknamn.



Minnesvärda scener: Det finns en fantastisk scen då polisen utreder en brottsplats där en kvinna blivit mördad (hon är topless.) Alla poliser glider planlöst omkring i hennes lägenhet. Ingen verkar veta hur man utreder brott. En konstapel drar sitt finger längs med en bokhylla, fotografen fotograferar sina kollegor istället för brottsplatsen. Chefskommissarien drar slutsatsen att anledningen till att det ligger olja utspritt över hela kvinnans hem är boven har smetat in sig själv för att kunna röra sig snabbare. Det slutar med att de griper en oskyldig person och åker tillbaka till stationen.



En annan scen som är fullkomligt lysande är när vår hjälte och hopplösa romantiker Shen Yuan för en gångs skull har lyckats få en tjej intresserad av honom, så pass att hon bjuder honom på middag hemma hos henne. Han tackar gladeligen ja. Middagen står serverad på bordet men Shen dyker inte upp klockan åtta som de kom överens om. Har han skadat sig i någon bilolycka? Nej, då. En timme försenad snubblar han in i hennes lägenhet. Hon erbjuder sig att värma på maten igen varpå Shen tackar nej eftersom han precis har ätit hos Yue. Han förklarar att Yue lagar hans absoluta favoritmat, kyckling i curry. Han vill inte ha någon annans mat än Yues. Hans dejt blir ledsen och Shen förstår inte varför. Kort därefter springer den frustrerade och missförstådda oljegalningen åter omkring och stryper folk.



Minnesvärda citat: En rättegång tar upp ett mål där en kvinna anklagar en man för att ha våldfört sig på henne. Kvinnan blir förhörd av åklagaren som kommer fram till henne, tar av sig sina glasögon och lutar sig mot träräcket som skiljer dem bägge åt:

Åklagaren: ”Rörde han vid era bröst?”

Målsägaren: ”Ja, det gjorde han.”

Åklagaren: ”Rörde han vid det högra eller vänstra?”

Målsägaren: ”Båda två.”

Åklagaren: ”He he ...”



Omdöme: Tja, det är kanske inte det bästa berättartekniska knepet att redan i filmens första sekund rulla en textrad som förklarar för publiken att moralen i berättelsen är att rättvisan segrar. Det gjorde att vi på redaktionen anade genom hela filmen att hjälten antagligen skulle komma att ordna biffen. Men de döda sekunderna var få. Ibland gick det så fort att vi inte hann med alls, så kanske kommissariens teori om att inoljade skurkar jobbar snabbare, stämmer. Och det var inte bara monstret som var inoljat, det stänkte nog en ansenlig mängd hal olja på damernas kläder också, för det var inte många kvinnor som klarade av att behålla plaggen på. Det var en riktig tutt-fest. Kläderna åkte av så pass frekvent att vi bitvis misstänkte att jag faktiskt köpt en p-rykare till brorsan i födelsedagspresent, och det känns lite konstigt. Utöver detta så ströps det en hel del. Monstret kunde gå runt i ett rum fyllt av machete-prydda skurkar och samtidigt som de högg i honom till ingen nytta, så gick han metodiskt runt och ströp dem, en och en. Men filmen bjöd på en hel del överraskningar. Vi fick bevittna en man bli ihjälslagen av sin egen cykel, och även ta del av när en kvinna (topless) skar halsen av sig med en köttkrok. Ytterligare lärdomar vi tar med oss är att ledmotivet till filmen Hajen fungerar även när en oljefläck kryper längs med väggarna.




Visste du att: Den här filmen är inspelad i Malaysia och att regissören Meng Hua Ho verkar ha gjort typ en miljard filmer, och alla av samma fantastiska magnitud.


söndag 23 oktober 2011

När ska vi lära oss?


Titel: The Legend of Bigfoot

År: 1976

Land: USA

Genre: Drama-dokumentär

Publik: Andreas, Daniel



Handling: Ivan Marx är en av de stora pojkarna i den lukurativa ”spåra farliga djur”-branschen. I vanliga fall letar han reda på och förgör djur som anfallit människor. Men i denna slamkrypare till drama-dokumentär tar han sig an Film i Veckans stora favoritbesvikelse: Bigfoot. I en lång serie naturbilder som godtyckligt styckas upp med bilder på Ivan med en kikare och en hårig spermie som ska föreställa Bigfoot vallades vi igenom en riktig skitfilm. Hur det hela slutade? Vi kan inte svara på den frågan för vi vet inte riktigt hur det började.

Minnesvärda scener: Här blir det knivigt. Man minns de scener som var återskapde möten med Bigfoot enbart för att denna Bigfoot är den fulaste någonsin. Han har inga axlar, är snyggt snaggad och rör sig som en reumatisk åldring. Det kan faktiskt vara så att det är Ivan själv som fick dra på sig apkostymen när det skulle filmas Bigfoot. En annan lösning på det hela var att låta två bilstrålkastare förställa Bigfooten som på avstånd iaktog Ivan i hans tält på kalfjället. Inte heller det greppet var särskilt övertygande. Annars fanns det väl bilder på gulliga djurungar, lite fräna spökstäder från guldrushen men i övrigt trist som en tisdagsförmiddag i Säffle.

Minnesvärda citat:

Ivan: ”I knew I had to adopt to the Bigfoots habits.”

Omdöme: Ett sömnpiller. Det är så mycket som är fel med denna film.

Ett: Bigfooten ser förjävlig ut.

Två: Ivan Marx berättarröst är lika spännande som ljudet från en datorfläkt.

Tre: Filmens färger är helt urblekta. Fyra: Alla byxor äro dyra.

Hade denna film kunna räddats? Javisst! Byt ut Ivan Marx mot Peter Paul. Byt ut Bigfooten mot David Paul. Låt dom först kämpa mot varandra men till slut upptäcka att de inte är så olika ändå. Släng in en miljonär som försöker dumpa miljöfarligt avfall i innersta Kanadas vildmark. Låt miljonären ha en taskig björn som sidekick. Tussa ihop de fyra och smack! En riktig dunderrulle!

Visste du att: Hela jämrans elendet ligger upp på youtube. Gapa stort:

söndag 16 oktober 2011

Gladiatorfilm helt utan gladiatorer!


Titel: 2020 Texas Gladiators
År: 1982
Land: Italien
Genre: Postapokalyptisk action
Publik: Daniel, Andreas




Handling: Om du lever 2020 så kommer det att bli ett tufft år. Apokalypsen kommer nämligen att förvandla denna en gång så frodiga gröna jordboll till en dassig öken. Dina kläder kommer att rivas i strimlor och de enda trasor som kommer hänga kvar på din inoljade, vältränade kropp är patronbältet och ett par tajta jeans. Om du är kvinna kommer dessvärre inte tutt-skylande plagg längre vara tillgängliga och ditt hår kommer att stå ut åt alla håll som om du precis har knaprat på en strömförande kabel. Det blir minst sagt en ganska hårdför verklighet där giriga mutanter åker runt på trimmade mopeder och ställer till med sattyg.




Men frukta inte! Mitt i detta stil-kaos finns en grupp Rangers som slåss för rättvisan och mot mutanterna. De skjuter skarpt och sparkar hårt. Dock missköter sig en av medlemmarna under ett av sina uppdrag. Han blir utesluten ur gänget, och som motdrag så allierar han sig med en General som heter Black One. Black One ser ut som en förvirrad citron och är ytterst ondskefull. De två beslutar sig för att anfalla de goda och göra dem till slavar. Kommer de att lyckas med sin plan eller kommer de bli till pressad citron?




Minnesvärda scener: Den här filmen skildrar världens sämsta anfall/försvar. Planen var att skurkarna skulle ta över ett raffinaderi. Men det blir så utomordentligt illa utfört att drogade apor med rullskridskor på styltor skulle kunna gjort det bättre. Inledningen såg lovande ut: Anfallarna hade motorcyklar, hopp-ramper, kulsprutor, granater, fräckt smink och en sjujävla vinnar-anda. Försvararna var inte sämre. De hade lika många kulsprutor och nyttjade även sina skyddsvärn, ett larm-system och varje försvarares absoluta fördel: De hade allt att förlora. Hur gick det då? Det gick åt helvete, konstigt nog för alla inblandade. Försvararna lade sig i position med oladdade vapen och åtgärdade inte den detaljen förrän anfallarna redan var framme. Men istället för att ta tillfället i akt och storma så valde anfallarna att cirkla runt som hotfulla gamar. Försvararna hann därför ladda sina vapen. Många av försvararna ställde sig nu märkligt nog upp och började skjuta, istället för att nyttja de tunnor och järnbalkar som de har lagt ut för att skyla sig bakom. Anfallarna kontrade med att hoppa över barriärerna med sina motorcyklar. Problemet blev bara att när de väl landat på andra sidan så hade ingen av dem vapen med sig och blev snabbt övermannade. Den ena idiotiska handlingen överlappade den andra i en enda muppig symbios. Slutligen kastade skurkarna in soldater med ihåliga, men magiska sköldar, som gjorde att de bara kunde marschera in i lägret och ta över allt.




En annan fantastiskt förvirrad strid utbryter i ett öde landskap mellan de heroiska Rangers och ett nytt pack med skurkar. Bägge sidor ligger mest och trycker bakom mindre och större stenar. Men en skurk råkar riktigt illa ut. Han blir överrumplad av en Ranger och får en trubbig machete pressad genom sin ryggrad och ut genom magen. Liket bärs sedan till botten av ett grusberg och slängs ner på marken. Ytterligare en Ranger kliver fram och mosar en sten igenom likets ansikte. Sedan lägger de en sprängladdning bredvid honom och springer därifrån. Dynamiten detonerar och skapar en lavin av sten som krossar likets sargade kropp ytterligare. Som om inte detta vore nog så dyker det snart upp en skurk. Han tror att det nu oigenkännliga kroppen är en Ranger så han sätter några kulor i kötthögen och skrattar rått.




Minnesvärda citat: Den goda sidan har tillgång till ett finfint energi-raffinaderi. Problemet är att det finns en enda senil gammal trött gubbe på denna arbetsplats, och alla utser honom till säkerhetsansvarig. Ganska snart så blinkar det lampor och sirener skriker: Överhettning! Överhettning! För att göra situationen ännu mer övertydlig för biopubliken så visas en varm termometer upp, och även en skylt som lyder: ”Danger Exsplosive!” Vi tycker att man kanske skulle anställt en britt eller amerikan och inte en icke-engelskspråkig scenograf.




Omdöme: Redan under filmens inledande minut får vi se inoljade muskelknuttar, mystiska ninjor, bovar med glittersmink i ansiktet och menlösa kvinnor i stort behov av undsättning. Och då puttrar filmen bara på ettans växel! Ögonblicket senare hälls det i nitro filmtanken och då hoppar det igång på allvar med susande kulor, sprattlande skurkar, höga OCH låga sparkar, samt ett spjut med två piggar längst ut som endast är till för att peta personer i ögonen (ett vapen som visar sig fungera ypperligt i strid). De menlösa kvinnorna fortsätter vara menlösa, fast nu är de topless. Striden avslutas med tre starka HEJ, HEJ, HEJ! Kvinnorna räddas och blir kära i sina muskulösa hjältar.

Filmiveckan-redaktionen hoppade upp och ned på sina biograf-träpallar av förtjusning! Det fördelades stora mängder high-fives mellan oss. Det var ett lyckligt ögonblick, ett filmens Eldorado! Det här kommer bli hur bra som helst! Men det blev bara sådär ...

Visserligen hade filmen allt, trimmade mopeder, piratlappar, konstiga frisyrer, italiensk-indianska urinnevånare, omotiverade skurk-apokalyptiska vrål och trängda hjältar i hörn som inte hade något annat val än att slå sig fria. Det fanns till och med en laserpistol som såg ut som en panflöjt påklistrat på en vinkelhake. Men filmen lyfte aldrig utan puttrade på i maklig takt. Och maklig takt duger inte, det finns på tok för mycket annan skitfilm som levererar mer. Nej, här fanns allt men de gjorde inget. Vi förstod heller aldrig varför filmtiteln blev 2020 Texas Gladiators när den inte innehåller gladiatorer (Dock dök det upp en man med leopardskjorta, cowboyhatt och jeans med utsvängda ben, och det var skoj.)




Visste du att: Den här filmen är gjord i antingen nord- eller syd-Korea.