Som Die Hard - fast inte alls.

Titel: Project Shadowchaser

År: 1992

Land: USA

Genre: Action

Publik: Andreas, Daniel, Johanna

Handling: En väloljad android vid namn Romulus smiter från det laboratorium han skapades i. Det första han gör är att hyra Die Hard på VHS. Lite senare attackerar Romulus och hans nyvärvade terroristpolare en skyskrapa, nej förlåt; ett sjukhus som ligger i en skyskrapa. Lite orginellt sådär. De tar ett gäng till gisslan och som grädde på plagiatmoset får de presidentens dotter som en av gisslan. Filmen utspelar sig i framtiden och USA har tagit jättekliv mot ett vänligare samhälle. Obama må vara den förste nästan svarta presidenten men i denna film är presidenten gift med en ödla. Det hade aldrig tolererats i dagens USA! Att the First Lady är ödla baserar vi helt på att hennes dotter ser ut som en ödla. Men hon är inte det enda djuret med en framträdande roll i denna film. FBI får ju naturligtvis huvudbry när denna gisslansituation uppstår. De bestämmer sig för att tina upp en arkitekt som legat nedfrusen pga nåt brott han utfört. Dessvärre klantar de sig och tinar upp den apliknande fotbolsspelaren Dessilva. Dessilva håller masken och erkänner inte att han faktiskt inte är den arlitekt de ville ha förrän han är djupt insyltad i gisslansituationen. Varför FBI vill ha en arkitekt för att rädda gisslan? Arkitekten ritade huset där det hela utspelar sig. Därför får han följa med FBI, beväpnad som alla andra. Sen dör alla FBI-nissar och Dessilva ger sig ikast med terroristerna och deras mördar-android till ledare. Det hela slutar med att Dessilva häller en öl över sig.

Minnesvärda scener: Filmen utspelar sig i framtiden, förutom androiden så gestaltas den nya tiden med faxmaskiner som skriver ut på båda sidor av pappret. I övrigt är det tunnt med schyssta scener. Noterbart är att de som dör i filmen har ungefär 2-3 dödsscener innan de slutligen dör. En terrorist blir först skjuten, sen dyker han upp igen och försöker dra ner Dessilva i ett hisschakt men misslyckas och faller själv däri. Romulus själv dör fem gånger vara den mest spektakulära är när Dessilva sprutar ner Romulus med en brandsläckare och sedan tänder eld på skummet så androiden fattar eld. Jättekonstig brandsläckare. Scenen då Dessilva väcks från sin djupfrys är intresssant. Hans skägg har tydligen växt medan han låg där och det lösskägg som användes på skådisen ser ut att limmats ihop från hela filmteamets armhålor. En scen som lämnade oss perplexa var en kort scen där androiden Romulus tar av och på sig sin jacka ackompanjerad av pampiga keyboardkörer. Den slängs bara in och det finns ingen förklaring till varför.

Minnesvärda citat: De bästa citaten kommer från när FBI kommunicerar med sina walkie-talkies.

FBI: ”This is Hawk, whats your status Chicken Hawk?”

Helikopterpilot: ”This is Bird Dog, we are in position.”

Omdöme: Slöseri med tid. Filmen består till 30% av krypande i ventilationstrummor, 30% dialog som väses, knorras eller flåsas fram så man inte hör ett ord. Resten av filmer är en kombination av de båda. Skådisen som spelar Romulus är så kass att han inte ens kan inte lyckas med det enklaste av skådespelaruppdragen: Att spela robot.

Visste du att: Budweiser och Pepsi har ett par övertydliga produktplaceringar i denna film. Någon på dessa jätteföretag har alltså läst manus och sagt: ”Det här blir jävligt bra.”

Extra! Extra! Tre för en! Read all about it!

Hello fina och fantastiska filmfantaster!

Vi har huggit våra tänder i svensk varulvsfilm, eller rättare sagt tre varulvskortfilmer på amerikanska, ofta inspelade i Sverige, men som låtsas utspela sig i bland annat Vietnam och Frankrike. Samlingsnamnet är: The Werewolf Cult Chronicles och består av filmerna Chimera, Vietnam 1969 och Monsters of the purple twilight. Alla tre filmer är skrivna av samma snubbe men med olika regissörer. Det bästa sättet att göra dessa pangrykare rättvisa är att skriva en kort recension per film, så då gör vi det!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Titel: Chimera

Land: USA

År: 2005

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas (Johanna, de fem första minuterna)

Handling: Året är 2019.En knubbig forskare med nördglasögon jobbar på en hemlig militärbas vid polcirkeln. Men han är inte ensam. I de annars mörka och ödsliga korridorerna springer nu en varulv omkring. Det dröjer inte länge innan den får vädring på grillchipsen och jolt-colan inne i forskarlabbet. Besten lyckas ta sig in, men forskaren hinner få iväg en nödsignal och några elitsoldater försöker desperat hinna till undsättning. Men kommer de hinna rädda tjockisen i tid?

Minnesvärda scener: En av soldaterna blir tilldelad nattvaktstjänstgöring. Han passar på att äta en tortilla och dricka lite kaffe ute i kylan. Plötsligt ekar ett monstervrål ur skogen, precis i närheten. Vad gör en elitsoldat i denna situation? Rapporterar han till sina kamrater om eventuell fara? Tar han reda på vad som kan dölja sig i buskagen? Höjer han ens geväret i försvar? Nej, istället säger han ”Calm down ...” för sig själv och tar en tugga av plastmuggen och tittar bort. (Han dör senare i filmen)

Det är också skoj att se när varulven försöker riva sig in i diverse stängda rum. Varulven har nämligen lika luddig päls som ett får och klorna är lika mjuka som dammråttor. Dörr-demoleringen blir mer till en försiktig smekning, eller på sin höjd en avslappnade massage.

Minnesvärda citat: Soldaterna, som är märkbart tafatta för att fungera som en insatsstyrka, har nu gömt sig i ett rum. De blockerar dörren med bland annat något som liknar en hänggarderob med enstaka pappersark dinglande ner. Varulven börjar smeka eller massera dörren och soldaterna försöker desperat hitta en annan väg ut. På den motsatta väggen sitter ett tunt, tunt pappersark som hänger framför ett fönster. En av soldaterna inser då att : ”The window is blocked.”

Omdöme: Vi bevittnade världens klantigaste räddningsaktion och det är alltid underhållande. Problemet med denna film är dock … många. Ska man göra en monsterfilm så kan det vara en god idé att inte göra monstret så luddigt att man bara vill borra in sitt huvud i magen på det. Atmosfären mellan soldaterna var som om de precis hade haft sex med varandra och det blev konstig stämning. Är de fortfarande bara vänner eller har det liksom blivit nåt mer? Det är även uppenbart att monsterbekämparskolan har glömt att lära ut soldaterna den grundläggande regeln att försöka undvika att gå ensam in i ett mörkt rum och lämna förstärkningen i korridoren. Man dör lätt då.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Titel: Vietnam 1969

Land: Sverige

År: 2005

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas

Handling: I krigets Vietnam har tre amerikanska soldater har fått i uppdrag att mörda en kvinnlig vietnamesisk CIA infiltratör. Bara det kan tyckas vara svårt nog. Det blir inte lättare när soldaterna uppdagar att hon också är en varulv. Tvärtom, de får det mycket hett om öronen och deras tillvaro blir en kamp mot klockan, vassa tänder och fasansfullt kackiga animationer.

Minnesvärda scener: Det blir lovande redan i första klippet då vi ser en dataanimerad helikopter som flyger förbi kameran. Animationen är så dålig att helikoptern förfaller att ha konstanta motorhaverier när den hackar fram i filmruta efter filmruta.

Ganska snart i filmen går det upp för oss en av killarna är härdad veteran och för två år sen deltog han i ett ”Deep undercover classified mission.” Tydligen infiltrerade han de kinesiska styrkorna i området och fiskade info. Vi på redaktionen utger oss inte att på något sätt vara experter inom spionage och underrättelseinhämtning, men ska man skicka en person att nästla sig in bland kineser kan det vara en bra start använda någon med åtminstone avlägset asiatiskt utseende. Att skicka en amerikan med M16-gevär, svenska militärbyxor från 90-talet och fjun-mustasch kanske inte blir fullt så övertygande.

Minnesvärda citat: Den charmiga texaskillen Turner ligger sårad på fältet. Istället för att följa med i helikoptern till sjukhuset så tänder han en cigg och tar ett par sköna bloss. Sen greppar han sitt pumphagel, placerar det under hakan och fäller repliken: ”I´m Ok, mama … Here comes papa … PAPA!!!” och så begår han självmord framför sin vän och den kvalificerade sjukhuspersonalen.

Omdöme: De amerikanska soldaterna är fantastiska. De ser ut att ha klivit ur en epa-traktor och rakt in i en Vietnamesisk barrskog. Alla är uppenbart dubbade och det gör det hela ännu bättre. Här finns den coola texaskillen, den osäkra rookien och den benhårda veteran. Dataanimationerna är fantastiskt usla, och de pressar in varenda klyscha de kan få tag i, plus en varulv, under de dryga tjugo minuterna. Det är filmisk bergochdalbana med hissnande skottlossningar, djupsinniga dialoger och tårfyllda avsked.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Titel: Monsters of the Purple Twilight

Land: Sverige

År: 2005

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Året är 1917 och Europa är i brinnande krig. På västfronten befinner sig britterna, fransmännen och belgarna i en blodig kraftmätning mot de tyska trupperna. Kriget är obarmhärtigt och miljontals liv går till spillo, och ofta var vinningen efter en offensiv bara några hundra meter terräng fylld av blod, taggtråd och lik. Flygplan sätts in för första gången in i stor skala. Ofta fick soldaterna i de smutsiga skyttegravarna möjligheten att blicka upp mot himlen och bevittna tyska flygare stångas med de brittiska om herraväldet i luften. Denna film skildrar just ett sådant par brittiska piloter som hamnar i eldstrid med en tysk. Och en varulv.

Minnesvärda scener: Den här filmen har så mycket bra scener så man blir helt snurrig i kokosnöten av lycka. Exempelvis så finns det en skjutduell i luften under början av filmen mellan de brittiska piloterna och tysken. Man har löst det genom att filma några konstiga papp-plan med en handkamera. Sen har man valt vända om färgerna så att det ser ut som om eldstriden utspelar sig i en röntgenplåt. Man växlar dessa klipp med två förvirrade skådisar som bär North West Active - jackor och tajta jeans, och upprepar samma ord om och om igen, på svengelska.

Tysken är inte sämre. Faktum är att de kan ha filmat den bästa tysken i världshistorien: Han bär gröna gummistövlar och lila mysbyxor. Jackan har han lånat från sin tjocka pappa, så den hänger som ett tält kring hans små axlar. Flygar-hjälmen får honom att se ut som en ur sandfolket i Star Wars och så avrundar han sin utsmyckning med en söndertvättad rånarluva som hänger för ögonen. Och när världens minst dramatiska skjutduell utbryer mellan honom och britten så använder de sig av flintlåspistoler från tidigt 1800-tal. Och, nej...det är inga snygga replikor utan leksakspistoler för barn.

Minnesvärda citat: Det dyker såklart upp en varulv mitt i detta och det blir en slutstrid. Britten skjuter och skjuter men kulorna biter inte på de tufsiga monstret. Britten säger då: ”I try this silvery one.” Men han skjuter inte varulven med silverkulan. Nä, istället skjuter han på en närliggande handgranat som exploderar. I närheten. Men det fungerade superbra också!

Omdöme:. Sluttexten rullade och vi satt tysta av beundran. Vad var det vi precis hade sett? Vi vet då inte. Men du skulle kunna visa den här filmen på vilken vernissage som helst i världen och varenda alternativ hipster-tönt skulle sätta sin fräsiga dryck i halsen av förfäran. Det är totalt kaos och regissören använder sig av specialeffekter som är så dumma att de aldrig uppfunnits. Detta är konst i sin renaste form. Detta är fantastiskt.

Visste du att: Framtiden för The Werewolf Chronicles är ljus! De planerar bland annat att färdigställa tre filmer till, men p.g.a. ”kluriga diskussioner” så har det lagts på is för tillfället. Men under tiden kan DU avnjuta de tre filmerna som vi recenserat helt gratis på deras hemsida: http://www.werewolfcult.com/movies.html

Det åskar åter i paradiset ...

Titel: Thunder in Paradise II

År: 1994

Land: USA

Genre: Action

Publik: Andreas, Daniel, Christian

Handling: Popcornen var lagom smöriga, colan var lagom blaskig och sugoläsken lagom slibbig. Här ska ses på göttig action med välpumpade wrestlare! Så tänkte vi. Sen startar filmen och vi bjuds på ett riktigt blandmissbrukar-soundtrack där silikonstinna bikibrudar springer i slowmotion. Musiken låter som en korsning mellan Primal Scream och The Doors. Är detta en Hulk Hogan-rulle? Nåväl, lätt förvirrade tittade vi vidare. En äcklig unge, en kvinna vid namn Kelly och Miss Auntie Jamaica går i en höstbrun skog där någon hängt upp plastlianer och tygblommor. Miss Auntie Jamaica ger den äckliga ungen och Kelly en varsin blomsterkrans och börjar mumla trollformler över de två. Vi är vid detta lag helt perplexa. Var är Hogan med sin varmkorvsbruna hud och sitt tunna, tunna blonda hår? Popcornen kallnar, colan blir avslagen och sugoläsken smälter i våra darrande nävar. Filmen fortsätter. Både unge och kvinna genomlider delerium och hallucinationer. Kelly drömmer om att hon träffar en arabisk drömprins som stigen ur en Harlequin-roman. Ungen drömmer att hennes far, Hulk Hogan, dör någonstans i Mellanöstern. Vad i helvete är detta? Tafatt började vi skandera ”USA! USA!” för att trösta oss själva. Det blir dock konstigare ty den arabiska drömprinsen dyker upp i Florida och charmar skiten ur Kelly. Resultatet blir att hon sticker till Mellanöstern, blir tvingad att gifta sig med en ruggig gammal arab om inte Hulk Hogan kan hinna dit och rädda dagen. Men sakta i backarna! Var det inte detta den äckliga lilla ungen drömde om? Kommer Hulk bli dödad av araberna? Det hela blir mer spännande än både första och andra världskriget tillsammans PLUS fotbolls-VM '94!

Minnesvärda scener: Hela filmen är i stort sett ett enda glittrande pärlhalsband av minnesvärda scener. Det finns dock tre scener som trumfar alla andra. I samtliga får Hulks sidekick, den alltmer obehaglige Bru, spela en viktig roll. Den äckliga lilla ungen får som vanligt mardrömmer mitt i natten. Hulk, den äckliga ungens far, vandrar in i sovrummet för att trösta hennne. Ett par sekunder senare komme Bru in i kalsonger och ser efter att allt är som det ska. Hulk och Bru är alltså inte bara legoknektskompanioner utan också lovers. Vågat

Sen har vi scenen när Bru och Hulk ska smyga sig in i den arabiska staden. De smälter in lika bra som ett par påfåglar på sydpolen. Dessutom så försöker de vara proffesionella soldater när de smyger omkring. De gömmer sig exempelvis bakom pelare som är en tredjedel så breda som de är. Grädden på moset är när Bru blir erbjuden nån sorts tjänst som haremvakt. En hiskelig drömsekvens tar vid där Bru jagas av kvinnor i färgglada slöjor. Det hela slutar med att han ligger i sanden och kvinnorna smeker hans bål samtidigt som han försöker se lite spjuveraktig ut. Han ser ungefär lika spjuveraktig ut som Rudolf Hess. Extremt osmakligt och obehagligt. Vi måste också nämna filmens beskrivning av Mellanöstern. Soldaterna är beväpnade med kroksablar och musköter. Kvinnorna bär tunna, genomskinliga kläder med stringtrosor under. Männen är antingen råbarkade skäggon eller rosenvattensdoftande poeter med schyssta triceps. De har dessutom bara fått med en stackars dromedar som får gå varv efter varv i de Alladin-liknande kulliserna. Vi misstänker att research inte prioriterades i denna film. Som avslut måste den högteknologiska båten Thunder nämnas. Vanligen i filmer så har virituella röster något lugnt och harmoniskt över sig (tänk HAL i 2001 eller Kitt i Knight Rider). I denna film så körde man en variant. Thunder har en datorröst som är agressivare än en pitbull som någon släckt en cigarret i röven på. Varje scen den är med är extremt stressande.

Minnesvärda citat:

Bru: ”I've heard some lines in my life but that one takes the moussaka!”

Omdöme: Så otroligt bra. Här finns något för alla, eller i alla fall för några. Hur som helst, detta är den konstigaste film som hittills tagits upp på denna blogg. Varken blodsugande druider eller jättelarver som humpar rymdkvinnor kommer ens i närheten av Thunder in Paradise 2. Denna film är absurd på helt andra nivåer. Den når dessa svindlande höjder av surrealism helt enkelt för att den aldrig var tänkt som en ”svår” film. Den är helt enkelt gjord av vuxna män med intellekt som bäbisar. De kan helt enkelt inte bättre och vet inte bättre. Därför blir det makalöst i slutändan. Speciellt kul är det att se skådisen som spelar Bru som inte har en wrestling-bakgrund. Han överkompenserar detta nåt så kopiöst med hjälp av machoismer och efterbliven humor. Kanske beror detta på att han börjat knapra anabola för att kunna mäta sig med Hulk Hogan och gänget. Bru är märkbart muskulösare i denna film än ni ettan. Ett minus med filmen är att Hulk Hogan själv har en ganska nedtonad roll. Inga galna klädesval eller kniviga känslomässiga scener alls. Lite trist när man vet att han har mycket att bjuda på. Det finns andra fördelar med att se denna film förutom underhållningsvärdet. Om du har en sån där filmsnobb till bekant som säger: “Jag gillar filmer som typ Lost Highway eller Antichrist, du vet, lite skumma filmer” så kan du säga: “Jag gillar Thunder in Paradise 2” och avgå med segern i vilken cinematisk kukmätartävling som helst.

Visste du att: Det finns en tredje film i denna serie som definitivt kommer att recenseras på denna blogg.

Vi hittade ingen trailer men väl denna scen från den första filmen. På tyska!