lördag 30 juli 2011

Valhänt Valhall





Titel:
Almighty Thor

År:
2011

Land:
USA

Genre:
Superhjälte-action

Publik:
Daniel, Andreas, Christian



Handling: Film i Veckan tar på sig spenderarbyxorna och ser storfilm på bio! En liten biograf som luktade bränd matolja och öl visade Marvels kioskvältare Almighty Thor. Vi började en bit in i filmen inse att Marvel tagit sig friheter med den nordiska mytologin. Först en redogörelse för karaktärerna: Odin är en stelbent bodybuildare med perfekt djupseende. Den sköne Baldir (vackrast av gudar!) är i denna film en tjurnackad tillika stroke-drabbad skinhead. Loki (som är helvetets härskare) ser ut som en trött heroinist beväpnad med en trollstav som är en kombination av hundben och glödlampa. Thor är en retarderad strandraggare med saxbett. Valhall ser ut som ett slott i Barbies filmsvit Fairytopia. Vad är det som händer i filmen då? Jo, Loki får nog av att hänga i helvetet och sticker upp till Valhall för att få tag i The Hammer of Invincibility, vilket man ju förstår. Vem vill inte ha en sån hammare? Jag har till exempel väldigt luriga väggar i min lägenhet; porös puts som täcker hårt tegel. Helt omöjligt att hänga upp en tavla med sådana väggar. Med The Hammer of Invincibility hade det förmodligen varit en baggis. Hur som helst så går Loki sakta mot Valhall. Att gå sakta är för övrigt Lokis favoritsätt att transportera sig på. Han når fram till Valhall och bussar sina gigantiska helveteshundar på folket som bor där. Under tiden går han omkring och skriker "Odin!". Odin hörsammar detta och stapplar stelbent ner för en bergsida tillsammans med Baldir och El Retardo (Thor) för att ge Loki en match. Väl framme så knockas El Retardo och Baldir dödas. Loki och Odin går några ronder men Loki vinner. Pass på! Odin tänker snabbt och drar fram The Hammer of Invincibility ur arslet, skriker: "Back where you came!" och kastar hammaren in i en portal. Redan där borde Loki kunnat listat ut att hammaren skickades till det som kallas The Tree of Life eftersom det var därifrån den kom men han kanske lyssnade lite på sin Ipod just då. Sen dyker El Retardo upp och får höra av sin döende far att han måste hitta hammaren. Resten av filmen går ut på att Loki går omkring och skriker och att El Retardo tar dåliga beslut. Det dyker också upp en latina valkyria som lär El Retardo att slåss genom att slå honom med en stor käpp.

Minnesvärda scener: El Retardo och hans latina valkyria knallar omkring på en gata. I bakgrunden rör sig en statist med en barnvangn. Helt plötsligt svänger statisten mot en vägg och blir ståendes med barnvagnen mot väggen. Man undrar vad som hände där. När Odin ligger för döden, fast fortfarande levande, lovar El Retardo att hämnas sin fars död. Hoppet är det sista som lämnar människan men det första som lämnar guden. I en annan scen så utmanar El Retardo nornorna. Nornorna ser allt som händer som ödet medans El Retardo säger att var man är sin egen lyckas smed. Kunde ha varit en laddad scen om det inte vore för att nornorna såg ut och betedde sig som om det vore Glada Hudiks Amatörteater som experimenterar med jazztobak. Egen lyckas smed förresten: Mot slutet av filmen så slängs El Retardo ner i helvetet efter ännu ett felbeslut. Där får han ett ryck och börjar med sina bara händer smida en hammare av lava. Ser precis lika dumt ut som det låter. Priset tar ändå det bombastiska slutet. Loki släpper loss Ragnarök och för de som inte förstår vad som händer så skriker Loki om och om igen: "Ragnarock!". Loki, tillsammans med sina monster, förstör hus efter hus i den amerikanska storstad de nu befinner sig i. Med den hastigheten så skulle Ragnarök ta cirka en miljard år att slutföra.

Minnesvärda citat:

Kan vara så att vi hörde fel men:

Thor: "I swear it by the butt of my father!"

Följande är vi dock helt säkra på. Odins ande har svårt med vilken ordning man bör göra saker:

Odin: "Use the hammer. Find it. Take this hammer, son."

Ett citat från Christian:

"Thor har schyssta triceps."

Omdöme: En värld där gudarna bär snowjoggers och knappt kan formulera meningar är ingen bra värld. En film som behandlar just detta ämne är ingen bra film. Marvel, vad tänkte ni? Er Thor går bara omkring och surar samt stannar upp i jaktsituationer när det är som minst lämpligt. Loki går på heroin och i sitt drogrus förlitar han sig blint på att hans helveteshundar ska lösa situationerna. Gång på gång säger han åt dem att göra saker utan att det sker. Sen verkar det som att den som lagt på musiken inte vet vad som menas med måtta. Det är Wagner/Williams/Zimmer hela tiden. Fullt jävla ös även om det handlar om en scen där ingenting händer. Pampiga körer när en korsning filmas i två sekunder. Dessutom kryllar filmen av ologik. Det är inte praktiskt att förvara en meterlång hammare i rektum. Det är inte svårt att fly från någon som enbart spatserar fram. Pengarna tillbaka, Marvel!

Visste du att: Det kommer en framtida Marvel film där Thor slår sig ihop med Captain America, Iron Man, Hulken med flera. Vi hade hellre sett att han slår sig ihop Pumaman, Ace Hunter, Copperhead, Barbarbröderna och Harry Dickson. Fy fasiken vilken rulle det hade kunnat bli!

söndag 24 juli 2011

Militants 2 - Mindre militanta än någonsin!

Titel: Militants 2
År: 2007
Land: Nigeria

Genre: Drama

Publik: Daniel, Andreas



För ett par veckor sedan recenserade vi filmen Militants och det omdömet finns att läsa längre ner på bloggen. Nu har vi gett oss på uppföljaren Militants 2 som tar vid där den förra slutade. Och det var ju tur eftersom då, i den första filmen, började eftertexterna rulla mitt i en scen. Klipparen tog antagligen fram saxen och sa: ”De märker säkert inget”, klippte filmrullen i tu och gick sedan på lunch.

Vad är det då som har hänt i förra filmen? Vi har fått veta att Nigeria blir exploaterat av väst och man suger ut landet på dess naturresurser och lämnar endast brödsmulor kvar till de rättmätiga ägarna. Men måttet blir slutligen rågat så nu har det bildats rebellgrupper, ibland klädda i hawaiiskjortor, ibland med ansiktspynt som liknar kissemissarna ur musikalen Cats. Hursomhelst kidnappar rebellerna utländska arbetare och tvingar till sig pengar i utbyte mot att gisslan får leva. Vi vet även att Harry Dickson är en pacifist som sitter i fängelset, och han är en centralfigur i dramat. Mitt i detta spektakel finns det även en ung man, Oliver, som vill bli rappare samt en kvinna, Fatima, som inte vet vilka kläder hon ska bära. Oliver är förtjust i Fatima men det finns en annan kille med som också vill pussa på henne.

Och när Militants 2 rullar fram på tv-skärmen så har kärlekstriangeln plötsligt blivit till en kärleksfemhörning, helt utan förklaring. En kille och en tjej till har kastats in i leken och de är lika förvirrade som vi.

I den djupa skogen fortsätter Kissemiss-kidnappar-männen släpa runt på sin senaste gisslan. Men plötsligt håller de ett ohörbart tal, där endast midi-synthen skränar. De klappar gisslan på axeln och förser honom med en ny skjorta och släpper honom fri. Även de långa och mycket dialog-rika konferenserna mellan de äldre vise männen fortsätter precis som förut.

Hur ska detta nu sluta?! Och kommer Harry Dickson någonsin att lämna fängelset?!

Minnesvärda scener: I förra filmen fick vi aldrig se Oliver, den unga rapparen, uppträda. Det gör han nu, och med besked. Men före uppträdandet blir Oliver misshandlad av en av sina bandmedlemmar eftersom Oliver alltid pratar om sin förälskelse Fatima. Men en fet gubbe med gitarr lugnar de bägge kombattanterna. Tur var ju det, eftersom om konflikten skulle fortsatt skulle de inte fått uppträda på den trendiga klubben O´jez. Och när de hängt på sig instrumenten och sprungit in på scenen så verkar de verkligen ha lagt allt gammalt groll i brunnen. Så pass mycket att de nu kan sjunga textraden: ”Fatima, without you I would die!”

Ytterligare en stark scen är när en kvinna ringer till Fatimas pappa. Kvinnan hotar honom med att om inte Fatima slutar dejta Oliver så kommer hon att mördas. Pappan gör då som alla fäder skulle ha gjort i en sådan situation; han sätter sig i sin stol i trädgården och läser morgontidningen. (Värt att notera är att pappan sade sig vara miljardär. Men stolen han sätter sig i är grön och av plast. Men vi antar att den som spar han har. En annan skojfrisk detalj som visar på pappans relation till sin dotter är att istället för att använda sig av hennes namn Fatima så kallar han henne Fatty.)

Men filmens absoluta höjdpunkt är sättet de skildrar hur lyckliga Fatima och Oliver är tillsammans. Man löser det genom att visa olika klipp på hur de matar varandra med glass i olika miljöer. I ett av klippen trycker Fatima ner glasskeden i Olivers vrångstrupe.

Minnesvärda citat:

Vi tar ett citat som yppades av redaktionen under filmens gång.

Daniel: ”Olivers pappa är med i rådet och därför är det problematiskt med Fatima!”

Andreas: ”Jag bryr mig inte.”

Omdöme: Så fort vi satte i dvd:n och filmen hoppade igång så stötte vi på problem. Antingen har vi eller de blivit ännu sämre på engelsk språkförståelse, men dialogen var i stort sett ohörbar. Vi satt som två kisande sköldpaddor mot tv-rutan och försökte utröna vad personer sa. I första scenen, som höll på i ett halvt århundrade, lyckades vi höra orden: ”We will lose our sword … House ... Break an atoll … Waterloo … Average.” Även musiken har tagit kliv i en ny riktning. Vi tror att soundtracket som de spelar genom hela filmen är till för att försöka skapa känslan av en storslagen och episk händelse med symfoniorkester, men stämningen hämmas lite av att de endast använder sig av EN midi-synth.

Summa summarum: Vi känner oss bedragna. Här presenteras en karaktär som bär filmhistoriens bästa namn: Harry Dickson. Vi förväntar oss underverk och Herkules-action. Men istället är han pacifist och sitter i sin cell och surar. Tvåan då, tänker vi, där kommer det smälla till ordentligt! Nix, tvåan liknar mer en skolavslutning där alla ska vara tysta när fröken talar (plus en midi-synth.) Det dröjer femtio minuter in i filmen innan man ens ser ett lik, men eftersom ljudet inte fungerade i den scenen så vet vi inte om liket kanske bara var en man sovande på rygg. Förvisso släpps den arge mannen Harry Dickson ut ur fängelset, men istället för att mosa på med bazookas så tar han sina fem soldater under armen och förhandlar med regeringen.

Trots två regissörer lyckas de inte leverera. Vi känner oss blåsta på konfekten och misstänker att dvd-fodralet, som skryter med högvis av vapen och arga muskler, kanske bara var ett försäljningstrick.

(Ingen trailer till denna film heller. Håll till godo med Annie och Rosmarie)


fredag 15 juli 2011

Bröderna bus på road trip!


Titel: Think Big
År: 1989
Land: USA
Genre: Action-Komedi
Publik: Daniel, Andreas, Johanna


Handling: Två köttkolosser till lastbilschaufförer misslyckas med det mesta och lyckas inte dra in tillräckligt med pengar för att betala av lånet på sin lastbil. De är jagade av kronofogden, vilket är lite märkligt för de har endast en avbetalning kvar och den skulle inte förfalla förrän om ett par dagar. De hindrar inte den alkoholiserade kronofogden som försöker sno deras lastbil när helst han får chansen. Samtidigt så uppfinner en genialisk sextonåringen Holly en mackapär som kan stänga av och på alla sorters elektroniska apparater. Synd för henne att hon sökte in till en skola som håller sina elever som fångar och snappar åt sig deras uppfinningar. Så skedde med hennes mackapär och skolans rektor ska sälja den till maffia-terrorister för en förnämlig summa. Men Holly fick nys om detta och flydde skolan med mackapären i högsta hugg. Men hur komma där ifrån? Varför inte smyga ombord på en lastbil som stannat vid skolan för att hämta en leverans med giftigt avfall? Varför skolan producerar så mycket giftigt avfall lämnas åt fantasin. Men nu har vi alltså två anabola-apor plus ett sextonårigt geni som jagas av allsköns skurkar. Det blir åka av!




Minnesvärda scener: David och Peter Paul är favoriter här på Film i Veckan. Tyvärr får de inte det utrymme de behöver i denna film. Det är alldeles för många andra karaktärer som ska tryckas in i tid och otid. Mycket trist. Hur som helst så finns det några minnesvärda scener. Så fort tvillingarna ska göra någonting så plockar de fram tokiga hattar och attiraljer för att sjunga ramsor som ska ge dem tur. De får fjanta sig inför kameran och njuter i fulla drag. I en mycket tät scen bjuder regissören på mycket snyggt koreograferad action: Det är slagsmål på en flygplats och en tvilling försöker rädda en annan från att bli trampad på ansiktet av en skurk. Men pass på! Bakom honom hörs ett flera sekunder långt: "Haaaaaaaaaaaaaaaayiaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!". Och så poff blir han angripen av en andra skurk. Att skrika "hayiah" när man utför karatekickar har sannerligen fallit bort under de senaste åren. Vi tror att exempelvis Matrix-filmerna hade blivit så mycket mer övertygande med ett rågat mått "hayiah" varje gång det var fight. Regissören John Turteltaub (som bland annat gjort Nicholas Cage-filmerna The Sorcerers Apprentice och National Treasure) gör storverk med en scen där ett antal skurkar anländer i en bil. Läget är kritiskt: Vad göra? Lyfta upp bilen så klart! Tvillingarna tar i, lyfter bilen och skurkarna blir helt perplexa; de faller i något sorts apatiskt tillstånd. Rent psykologiskt ett mycket avancerat grepp av herr Turteltaub.



Vi måste nämna introt till filmen också. Medan skådespelarnamn visas på bilden så går en animation med två starka män i bakgrunden. Premissen är att en tjej är nära av träffas av tunga föremål och de starka männen räddar henne utan att hon märker vilken livsfarlig situation hon befunnit sig i. Utan att gå in på detaljer så lyckas denna lilla animation med konststycket att vara komplett ologisk, vilket är väldigt svårt med tanke på hur breda marginaler man har med vad som är logiskt i tecknad film. Som bonus så rappar David och Peter Paul under hela tiden ackompanjerade av världens minst svängiga beat.



Minnesvärda citat:

Tvilling 1: "Do you ever think about Dad?"

Tvilling 2: "Everytime I puke."


Omdöme: Tyvärr levererar inte killarna i denna rulle. Det är otroligt segt, men det är inte deras fel. Om man har studerat deras tidigare filmer såsom vi har gjort så vet man att för att utnyttja all den kreativa kraft som finns i dessa två herrar så ska men helt enkelt trycka REC på kameran och låta dem sköta resten. Annars blir det mest skit. Om man dessutom som producent tar in barbartvillingarna i en film får man ju för fan se till att inte slänga in en massa andra som kräver utrymme Både den stora fula snubben från ett par James Bond-filmer och ljudeffektskillen från Polisskolan är med. Deras insatser är helt överflödiga men likförbannat måste de vara med för de kostade säkert top dollar under 80-talet. Nu kan man nog få med dom i en film för en cheesburgare. Vi är väldigt besvikna, även fast bröderna Paul gör sitt bästa när de får chansen. Det krävdes två författare för att komma på storyn till Think Big samt tre manusförfattare att se till att det hela höll hela vägen in i VHS-spelaren (ingen biopremiär här inte). Det vi undrar är hur tre personer kan göra missen att slänga in så många springscener när man vet att Tvillingarna Muskelberg rör sig som djupfrysta kalkoner.



Visste du att: Detta är den sista filmen med David och Peter Paul som recenseras på Film i Veckan. Det påbörjades en till film 2005 som hette Souled Out men den lades ner innan den var klar. Synd på så rara ärtor!